Från Wikisource, det fria biblioteket.
Jag slipper sörja, ty Gud är när.
Han sörjer själv för mitt vara,
och mig och bördan han ständigt bär
i dagar mulna och klara.
En morgondag har jag icke sett
min gårdag redan är fjärran.
Vad jag behöver har han berett,
och se, idag hjälper Herran.
Är Gud min fader, vad sörja då?
Sitt barn han aldrig förglömmer.
Han jämnar vägen, den jag skall gå,
fast han i molnet sig gömmer.
Han är en fader så underbar.
Varför av sorger gå bunden?
För minsta fågel han omsorg har,
så ock för sippan i lunden.
Åt sparven giver han dagligt bröd
fast ingen lada han äger.
Den hörs ej klaga för brist och nöd,
där glad den reder sitt läger.
Visst är jag lycklig för varje dag
och glad för den som är fjärran.
När sparven sjunger, då sjunger jag,
ty se idag hjälper Herran.
