1.
Jag vill sjunga en sång om det saliga land,
Om det hem, där jag evigt skall bo:
Ingen bölja mer slår mot den fridfulla strand,
Ty hvar stormvind där lagt sig till ro,
Och se, Herren |:är när dem där inne!:|
2.
Detta hem är så skönt och i tron jag det ser
Och min Jesus det själf åt mig vann;
Ingen natt, ingen död skola möta mig mer,
Sedan lifvet i honom jag fann,
Ty han själf är |:det eviga lifvet.:|
3.
O hvad sångare där, o hvad harpor, hvad fröjd
På de gator af klaraste guld,
I de saligas hem på den soliga höjd,
Där min Jesus mig möter så huld,
Att mig kröna |:med seger och ära!:|
4.
Vid den härliga flod, ack, så klar som kristall,
Står ett träd, det beständigt är grönt;
Jag får äta dess frukt, och så lefva jag skall
Till Guds ära för evigt, hur skönt!
Må i tron jag |:hvar dag det besinna!:|
5.
O hvad sällhet jämväl att där möta en gång
Mina kära, som re'n gått förut,
Och med harpa i hand stämma in i den sång,
Som i himmelen aldrig tar slut
Till hans ära, |:som sitter på tronen!:|
6.
Detta saliga hem är för dig och för mig,
O min broder, säg, är du ej glad,
Att vår Herre och Gud där oss väntar hos sig
I den strålande gyllene stad,
Dit hvar timme |:som flyr oss ju närmar?:|