Jul-Kalender 1887/Arbetaren

←  Den hedniska offerhärden.

Jul-Kalender 1887 av V. L. Arbetaren.

På skrinnsko.  →

Arbetaren.

---

Vid stadens utkant, der vägen tager
Helt näpet af till de dödas stad,
Du finner gräset förnöjsamt spira
Ur tufvigt torftak i solens bad.

Och om du blickar helst litet längre
Så skall du spåra en tafla rik,
I samma ton och med lika hyddor,
En liten säregen republik.

Här bor arbetarn, den lugne, käcke,
Som trälar tåligt den långa dag,
Som ej får digna vid stentung börda,
Och ej förtröttas vid hammarns slag.

Här bor arbetarn, som glömd af mången
Mod tack och lofsång förtär sin kost,
Som vandrar ringa sin väg bland mängden,
Men sviker sällan sin svåra post.

Här bor arbetarn, som framdrar gnidet
Åt menskligheten i stort och smått,
Som nöjd och lycklig sin framtid möter.
Fast så en undanskymd vrå han fått.

Träd närmre fram till de låga tjällen,
Stig in en stund blott hos dem en gång
Vid aftonlampan om helgdagsqvällen,
Från stadens buller och flärdens tvång.

Träd längst i rummet, der ung, och gammal
Förtroligt samlats vid torftigt bord,
Der from, allvarlig arbetarn tolkar
Med stegrad värme Guds helga ord.

Der skaran ljudlöst mod andakt lyssnar,
Nog rädd att låta ett ord förgå;
Säg, blir ej hjertat uti ditt inre
Vid denna målning helt vekt också?

Säg, födes oj i din barm en känsla
Af vår och längtan, af hopp och tro,
Säg, flyktar här ej i det fördolda
Hvar flägt af vacklande sinnesro?

Och dock ― då fjerran från hyddan hunnen,
Du verldens buller derborta nått,
Hur snart har skymten ― också den sista,
Af friden här ur ditt minne gått!

Förglömd, som förr, får arbetarn kämpa,
Tills grafven bjuder till sist en gärd,
Tills mullen evigt det vissna stoftet
Har plånat ut för en efterverld.

V. L.