Jul-Kalender 1887/Flingor

←  Sjöstrands Wäinämöinen.

Jul-Kalender 1887 av V. L. Flingor

Några veteraner från 1808 och 1809 års krig.  →

Flingor.

---

I himlens ljusa fjerran,
En serla aftonstund,
Guds gode englar sutto
I innerligt förbund.

Om ändlös fröjd de talte
I fridens sälla land,
Om tro, som alldrig falnar,
Om evig kärleks band.

Och ljusare blef glansen
Kring deras hvita skrud,
Och skönare steg sången
Dit upp till Herren Gud.

Men nere uti djupet
Det fallna stoftet låg
Och bundet vid sin boja
Guds englars sällhetsäg.

Och brustna böner stego
Ur sargadt bröst dit opp
Med rop om lugn i striden,
Med rop om stadgadt hopp.

Och englarne förnummo
Den hemska klagoton,
Och bedjande om hugnad
De trädde till Guds tron.

Och deras bön blef uppfylld
Och stridens brand förgick;
Af glädjetårar skymdes
De goda englars blick.

De gledo sakta, gledo
Igenom natt och död,
Och aftonrodnan klädde
Dem i en skrud så röd.

Men närmre allt de hunno
Den kalla jordens sköt,
All kärleksglöd, de dolde,
I rymdens famn förflöt.

Som hvita flingor föllo
De sist på vissnad prakt
Och nordanvinden strödde
Dem kring med gny och magt.

Men än en gång Guds kärlek
Mot stoftets hårdhet log,
Och vårens sol smalt drifvan
Och köld och frost förtog.

Och klara perleströmmar
Helt snart man flykta säg
I jordens vissna sköte.
I hafvets salta våg.

Och snart, der stormen täljde
Sin sagas hemska ord,
Mång’ tusen blommor prydde
Naturens gröna bord.

Och fogeln sjöng hvar afton
Sin väna oskuldssäng,
Och glömd var nu all smärta,
Och flyktadt hvarje tvång.
 V. L.

---