Jul-Kalender 1887/Jagt-sporten

←  Några ord om utön Hogland.

Jul-Kalender 1887 av A―Ï―a Jagt-sporten

Sjöstrands Wäinämöinen.  →

Jagt-sporten.

Med strålig hjessa vårsol klar
Ur österns port går fram,
Och lemnar guld och purpur qvar
Ännu på bergets kam.
Sin skira slöja dimman rullar
Kring sjö och dal och fält och kullar.

Men uti skogens minsta vrå
Ren lif i spelet finns.
Allt under vårlig himmel blå
Det bygges, väfs och spinns.
En sakta vindpust vaggar träden
Der foglar sjunga ömma qväden.

Så flitigt redas varma bon
Med qvittor och kurtis!
Kung Orre spelar högt på mon
Bland ljung och lingonris;
Men lärkan ― född Fransos ― vill gunga
I skyn blott och om frihet sjunga.

Inunder tallens gråa skägg
Sig gömt en illslug gök.
Han smyger in ett olycksägg
Hos trastmor på försök! ― ― ―
Så hvälfs bekymmer öfver mången,
Förströdd af kärleken och sången!

En liten pratsam silfverbäck
Gör tusen ystra hopp
Och stänker öfver sten och häck
Sitt svala glitter opp,
Så några sparfvar, genomblötta,
Uppburra fjädrarne helt stötta.

Sin muntra färd från stam till stam
En ekorrunge styr
Och gäckar myran, allvarsam
Kring stacken på bestyr.
Ett lif, on lust förutan like
Rå i naturens hela rike.

Men pang! ― i skogen hörs en knall,
Der sprids en lukt af krut ― ― ―
Då blir på stunden glädjen all
Och qvittrandet tar slut! ―
Der insjön sqvalpar mjukt kring näset
En fläck af blod syns färga gräset!

Den gamle korpfar ― han om sett
Mer än ett sekels slut, ―
Är vittne till hvad der är skedt
Och brister dystert ut: ―
„O verldars upphof, Du! ― är jorden
För bödelsidrott skapad vorden!“

Skall menskans höga nöje få
Till spillo ge alltjemt
Båd’ verksamheten hos de små
Och kärlek, sång och skämt?
På jagt drifs djuren af behofvet,
Som lek blott döda sportsman rofvet.
 A―Ï―a.

---