Jul-Kalender 1887/Säg ej!
| ← Grafven i ödemarken. |
|
Några ord om utön Hogland. → |
Säg ej!
Säg ej, att allt så snart förgår
Som morgondagg i solig vår,
Att glädjens tid är alltför kort,
Knapt hunnen ― redan flyktad bort.
Som morgondagg i solig vår,
Att glädjens tid är alltför kort,
Knapt hunnen ― redan flyktad bort.
Säg, ej, att vansklig är den lott
Du för din del i lifvet fått,
Att kamp och strid han med sig bär,
Och målet uppnås ― Gud vet när!
Du för din del i lifvet fått,
Att kamp och strid han med sig bär,
Och målet uppnås ― Gud vet när!
Säg ej, att guldet ensamt kan
Förläna lyckan, ren och sann,
Men armod blott och brist och nöd
Ett lif af brott ― en evig död.
Säg ej, att sjelf du allt förmår,
Blott flitens stigar fram du går,
Att all den prakt, som stoftet klär,
Din prägel på sin yta bär.
Blott flitens stigar fram du går,
Att all den prakt, som stoftet klär,
Din prägel på sin yta bär.
Och tvifla ej på lifvets ord,
Som tolkas för den fallna jord,
Som hädadt, trampat, missförstådt
I sekler ― dock ej tystna fått.
Som tolkas för den fallna jord,
Som hädadt, trampat, missförstådt
I sekler ― dock ej tystna fått.
Och tro ej att din tid är all,
Då kroppen ligger stel och kall
Nej, fjerran bortom rum och tid
En stjerna vinkar ren och blid.
V. L.
Då kroppen ligger stel och kall
Nej, fjerran bortom rum och tid
En stjerna vinkar ren och blid.
V. L.