Jul-Kalender 1887/Två vänner
| ← Hjertat ― djupet. |
|
Våren. → |
Två vänner.
Just der tätast menskohvimlet
Böljar fram den långa dag,
Åkardroskor radvis ordnas
Efter skick och faststäld lag;
Böljar fram den långa dag,
Åkardroskor radvis ordnas
Efter skick och faststäld lag;
Satt ock han, den välbekanta,
Gubben med sitt gråa här;
Black var rocken, rynkad kinden,
Nacken böjd af nöd och år.
Gubben med sitt gråa här;
Black var rocken, rynkad kinden,
Nacken böjd af nöd och år.
Vänta fick han, ja rätt ofta
Vända hem med ringa vinst;
Men han var dock alltid munter,
Knotfull var han allraminst.
Blott hans „Brunte“ fick sitt tilltugg,
Halfva nöden botad var,
För hans egen tomma mage
Fanns väl ock en smula qvar.
Halfva nöden botad var,
För hans egen tomma mage
Fanns väl ock en smula qvar.
Så de trifdes väl tillsamman,
Likt ett älskadt syskonpar;
Delte sorg och motgång lika,
Njöto fullt i medgångsdar.
Likt ett älskadt syskonpar;
Delte sorg och motgång lika,
Njöto fullt i medgångsdar.
Samfäld verksamhet dem enat,
Nöd och brist gjort hjertat godt;
Och hvem vet ― som rika båda
Kanske sämre dar de fått.
V. L.
Nöd och brist gjort hjertat godt;
Och hvem vet ― som rika båda
Kanske sämre dar de fått.
V. L.