Knäppar på lyran/Den olycklige Vandrarens Sång
| ← Ungdomen |
|
Sången → |
Den olycklige vandrarens sång.
Kom, o qväll, med dina tysta timmar.
Skänk din frid åt stoftets qvalda träl!
Bjud din dotter, som på fästet glimmar,
Tända ljuset i hans sorgsna själ!
Ingen vän mig möter, intet hjerta,
Som sin sorgsna broder trösta vill:
Lifvets mannaålder kallas smärta,
Lifvets glädje hör blott barnen till.
Derför sörjer anden, derför snöga
Bleka liljor öfver kindens vår;
Derför riktas ofta mot det höga
Själens syn-rör, ögats stilla tår.
Ingen jordisk glädje mer jag hoppas,
Tror ej lyckan, lifvets sommarvind;
Ej dess röda rosor för mig knoppas:
Dödens rosor knoppas på min kind.
Dock, ett hopp är mig i plågan gifvet,
Som mig följer öfver dödens stig —
Jesus Christus, Sanningen och Lifvet,
Låt mig städse finna ro hos dig!
Var min tröst, hvar gång mitt hjerta gråter
Och när lifvets blomstertimmar flytt,
Tag min själ uti din himmel åter,
Låt mig dö och blifva barn på nytt!
