Knäppar på lyran/Nannas Regel
| ← Källan |
|
Den Utestängde Äkta Mannen → |
Nannas Regel.
”Ingenting på jorden är
Sämre än att vara kär” —
Så den unga Nanna sade,
Och sitt hår i lockar lade —
”Jag ju alla kära sett
Gå och sucka allt i ett!”
”Öppen är min hyddas dörr,
Men min regel blir som förr:
Glad mot alla, älska ingen!
Kommer än med silfvervingen
Amor sjelf så täck och skön,
Blir jag kall som vintersnön” . . .
Amor är en gammal skälm,
Harnesk, sköld och kopparhjelm
Hjelpa ej: hans konst är mogen,
Jagten sjelf i Solna-skogen
Kan ej träffa såsom han:
Akta dig, han lägger an!
Kom så Frans, en ung kusin,
Med tupé och sockermin,
Bad om kärlek. Nanna hörde.
Amor sjelf, den skalken, förde
Frans och Nanna mund mot mund —
Regeln glömdes samma stund.
”Ingenting så himmelskt är,
Som att älskas och bli kär”,
Sade Nanna vid sin spegel,
Valde så en annan regel:
”Hur man nekar, hur man svär,
Blir man ändå engång kär!”
