Hoppa till innehållet

Kongl. Vetenskaps-Academiens Handlingar/1764/Berättelse om Chinesiska Olje-fröet och dess Trefnad i Sverige

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Berättelse om Chinesiska Olje-fröet och dess Trefnad i Sverige
av Carl Gustaf Ekeberg


[ 327 ]

BERÄTTELSE
Om Chinesiska Olje-fröet och dess Trefnad i Sverige;

Af
CARL GUST. EKEBERG.

Under vistandet i China flera gånger, hade jag tilfälle, ibland annan af detta idoga folkslaget brukad jordhandtering, gifva aktning på det Olje-frö, som nästan hvar landtman med så mycken nytta hade, jämte andra til hushållningen nödiga krydder, utsatt, hvilket de kalla Soyfa eller Soifationg, och är ej annat än en art Rättikor, med hel smala rötter, men med ymnige skidor och frodiga grenar. Raphanus Chinensis Oleiserus, Linn. Sp. Pl.

Denne växt, som där uti November månad utplanteras, pryder om Nyårs-tiden de utmed flod-stranderne belägne högländtare åkrar, med bleka och liffärgade blommor. Värman är då nästan svarande emot våra första blidare vår-dagar, dock mer eller mindre blandad med fråst-nätter, hvilket gaf mig anledning at sluta, det växten på våra åkrar torde fördraga samma svala luft, och i sådant afseende hemförde jag, år 1754, några frön däraf til prof.

Hvarken ombyten af torka eller väta, hetta eller köld, som hända under så långa resor, ej eller tiden hade skadat dessa frön, ty en imellankommande resa hindrade mig, de följande två åren, at utså dem; dock i fruktan, at de förra skulle misslyckas, hemförde jag til säkerhet något färskare frön vid nästa resa.

[ 328 ]Om våren 1757, utsåddes af båda slagen på flera ställen vid Götheborg, bägge hade gifvit viss afkaftning, om icke Jord-låpporne, som den långsama torkan hade i följe med sig, oacktadt all använd möda och tilsyn, i grund förtärt det, så at få stånd hunno til blomma, innan de af denna ohyra fingo lika öde.

Försöket, ehuruväl det til en del misslyckades, gjorde mig likväl hugad, at nästa resa skaffa mera frö, jämte nödig underrättelse om dess skötsel, prässning, samt modell til Oljo-prässen och dess tilhörigheter, hvilket alt år 1760 var lyckeligen förrättat, och följande sommar hade man vid Stockholm, i Upland och Roslagen prof af örtens växt, och om hösten af dess fulla mognad.

Den enfaldiga men til sitt ämne fullkomliga prässen,[1] efter hvilken en eller flera äro sedan utan särdeles kostnad gjorde, hade jag samma gång den äran at för Kongl. Academien upvisa, tillika med modellen på en behändig qvarn til fröets kråssning. Jag gjorde ock, i några förnäma Herrars närvaro, et försök på 16 lod af detta frö, som gaf 812 lod klar olja; man stekte uti hänne några brödskifvor, som hade nästan så god smak, som de uti smör stekte.

Resan åt China detta år, gjorde uti vidare utöfning af mitt försök något upskåf, men gaf tilfälle at skaffa nytt förråd af frön, hvaraf i år, jämte något af det gamla, vid pass 18 kanna, den 12 Maji, på en upgrafven sidländ linda, af ungefär 80 qvadrat fot, utsåddes och nedharfvades: denna åker, ehuruväl ej tilräckeligen redig och för gräs [ 329 ]friad, tyktes i läge närmast komma öfverens med de i China brukade olje-frös sängar.

Efter några dagar när det tätt upkommit, fölgde ogräset med, och kunde, utan at skada oljo-plantorne, ej upryckas, hvarföre det sedan til en del qväfde och jämte torkan något hindrade deras växt, så at somt blef något kårt och tunt; men de frön som hade fått redigare ställen, buro 60 til 70 fröskidor: altsammans mognade i slutet af Augusto, och gaf 212 kanna frö.

Häraf hade jag nogsamt prof, at det utan särdeles skötfel kan hos oss hinna til mognad, at fråst-nätter ej så mycket skada det, som torcka: at det älskade skugga: at lös lerblandad och sidländ jord är tjänligare än fet och ny-gödd, som ofelbart skulle i denna torkan framalstrat jord-loppor, denna växtens fiender, hvarföre ock Chineserne förnämligast betjäna sig af aska, lagd öfver de utsatte frön, i stället för gödning; men at det bör utsås glest, på långa en alns breda sängar, rensas, och dess frodiga buskar, som de smala rötterne ej förmå upbära, med långa stänger, 12 aln ifrån jorden, uphållas, för jämnare mognad och redigare uphämtnings skul.

Chineserne hösta gemenligen 100:de til 120:de kornet häraf, och taga därefter i prässningen 50 procent olja. Kakorne, ehuruväl ätelige af kreatur, nyttjas af dem sönderslagne, til gödning uti kryddgårdar.

De bruka oljan til matlagning, och til de i detta landet oräkneliga lampor: röken, som samlas uti vida trattar öfver lamporne, gifver ämnet til det bekanta Tuschet. Igenom stark arbetning med tilblandad osläkt kalk, göra de ock af den[ 330 ]na olja det kittet, som de kalla Chinam, hvarmed de betäcka alla fogor på sina fartyg, som när det hårdnat, utehåller i flera tider sjö-masken.

Så mycken, om icke mer nytta, kan man äfven vänta af detta frö hos oss: dess skötsel är hvarken så öm, så långsam eller granlaga som Tobakens, men dess fördelar äro ofelbart större: sådant borde upmuntra våra landtmän, at spara åt denna nyttiga växt et litet rum i sina kryddgårdar.


  1. Beskrifning därpå skal en annan gång meddelas.