Lågan står stilla på vårt bord

Ur diktsamlingen Visor i byn utgiven 1913.
Sidnummer i originalutgåvan: text till och med ”en hand” på sidan 11; till och med ”vårt bord” på sidan 12.

LÅGAN STÅR STILLA PÅ VÅRT BORD.

Därute gå stormarna vilda och vreda,
de dåna i aplarna, de famla om knuten,
de stampa på höstens gråa jord.
Det är orofyllda vingar, som lyfta sig breda,
men kring våra själar är hemvakten sluten,
och lågan står stilla på vårt bord.

Det stormar i skog, där de hemlösa bida,
kring vägar. där utstötta människor vandra,
öfver skeppen, som vräkas mot strand.
Det är sönderrifna dikter, som vindarna sprida,
det är andar, som jaga och mota hvarandra,
det är händer, som söka en hand.

De stormarna hvina, där markerna möta,
de smyga kring aplarna, de slå mot våra bingar,
de hota högt och fara förbi.
Förgäfves sina spjut emot dörrarna de stöta,
förgäfves de piska mot rutan sina vingar
och höja sitt ondskehårda skri.

Ja lågan lyser stilla om dina veka händer,
den störes ej af stormarna, som rifva och rycka,
den rör sig ej för höstnattens ord.
Ja jag slår upp ditt hjärtas bok, och medan jag vänder,
de fullskrifna bladen, som dofta af vår lycka,
står lågan stilla på vårt bord.

＊＊

Anmärkning: Originalupplagan har tryckfelet ”på stormarna” i första raden.