Låt dina portar upp du minnenas ljusa tempelgård!
Vaken upp, I folkens prisade hjältar och vise,
ur famnannde seklernas vård!
O, huru blygsam vaktar ynglingens blick, då grafvens grus
Åter öppnas, ärans kransade gunstlingar framgå i seklernas ljus. I som af snille lyst på jorden! I, som den fyllt med bleka morden! Vi eder kalle: Vaknen, I alle, Framgån i pröfvande seklernas ljus! Himmel, hur mången lager Vissnar, hur mången hjessas glans
Bleknar och dör i den milda dager,
Som sprids från en endes blodiga krans!
Sen honom! Hjältarnes tåg han leder,
Templet sig öppnar med segerns hand!
Kransen han lägger neder,
Böjande knä invid altarets rand.
