Hoppa till innehållet

Linköpings Wecko-Tidningar 1793-06-22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  N:o 24
Linköpings Wecko-Tidningar
1793

N:o 25
N:o 26  →


[ 102 ]
N:o 25.

Linköpings
Wecko-Tidningar.

Lördagen d. 22 Junii 1793.

I morgon 4 Söndag. efter Helge Trefaldighets Predika

I Domkyrkan: Adj. Comm:ri Schelin Ottesången, Studiosus Hagberg Högmässan och Comminister Nordwall Aftonsången.

I St. Lars: Studiosus Solvenius.

I Hospitals-Kyrkan: Studiosus Hagberg. Gudstjensten börjas kl. 11.


Midsommars-Dagen Predika

I Domkyrkan: Comminister Nordwall Ottesången, Studiosus Wassberg Högmässan och Adj. Com:ri Schelin Aftonsången.

I St. Lars: Comminister Lindhagen.

I Hospitals-Kyrkan: Hospitals-Predik. Apelberger. Gudstjensten börjas i wanlig tid kl. 10.



I Domkyrko-Församlingen är

Födde: Twänne Barn.



[ 103 ]

Morgonstunden.

Glada strimma af en Ny dag! Du wäcker mig åter ur wilans armar — Må ske! – född at arbeta, bör jag möta mitt Kall med nöje och frimodighet, så mycket mer, som denne Lott är min lycka.

Ewige Warelse! Du som i alt föresedt menniskans wäl, Du gaf henne Arbete til wärn för tusende laster. Se den orkeslöse Dagdrifwaren? sänkt i ledsnad, uselthet och brott, ofta önska at dagens ljus aldrig nalkades, då jag, til Din ära Herre! med hjertat uplyst til Dig, fast bekymrat öfewr fehl och brister, i en glad förtröstan til Din Godhet infinner mig wid min kallelses-plog, at der, til medmenniskors tjenst och nytta, söka min Bergning – Måtte denne nya dag gifwa mig förnyad styrka at toligt draga hwad mig kan wara förelagt –! och i alt wara nöjd med min Lott. Måtte denne dag och alla dagar wara glädje-dagar för dem som waka och arbeta för mitt Fädernes-lands wäl! ja måtte hwarje olycklig i dag wederfaras tröst och lisa! måtte alla Arbetande smaka den Himmelske Wälläst, som den enkla och rena glädje- och tacksamhets-offer, öfwer Din oändeliga Godhets betracktande, hos mig upwäcker!!

S. B.


(Fortsättning från föreg. Tidn.)

Som jag i mitt förra något nämt om wäxter som wärka genom luften, torde jag få tillägga en upgift om sättet at tilreda luktwatn eller Lavendell Spiritus. Dertil tages 2 lod Lavendell-olja, 1 lod Rosenmarin-Olja och en Droppa Canel-Olja, som blandas med et qwarter aqva vite, då det är färdigt.

Genom lukten wärkställes äfwen Curer af det man kan kalla gifter. Upkastningsmedel och Laxativer kunna intet hållas för annat än gifter, om man [ 104 ]wil betrakta deras wärkningar, utan afseende på de sjukdomar, hwilka genom upkastning och purgering hjelpas. Många af desse medel wärka med sådan häftighet, at de blott genom lukten wärkställa äfwen det samma, som de eljest skulle göra om man intagit dem. De räknas derföre ibland gifterne, ehuru många gifter icke ens äro så wärkande. Om roten af Jalappa färsk stötes, så gör des wämjeaktiga lukt icke allenast upkastning utan ock durchlopp. Coliqvint, som purgerar så häftigt, förlorar denne kraften så snart den utdustat sin lukt; och således äro desse dunstande delar det samma, som gör det til et så häftigt gift. Jalappa och Rabarbær förlora sin purgerande kraft, så snart de legat i öpna rum och utdunstat.

Af Tobak kan en Olja tilredas, som ibland alla gifter, är det häftigaste och starkaste at wärka. Indianerne förgifta dermed sine pilar; och inwärtes tagen, åstadkommer den de häftigaste wärkningar. Icke dess mindre röker man denna torra ört och utdrager några delar af detta farliga wäsende; och den, af denna röken, förordsakade känslolöshet, indåmning och yrsell, utgör all den behaglighet man däruti finner. [Ombyte af ämne en annan gång.]



Den Egerättfärdige.

Ingen går så långt i ondska som och den egenrättfärdige. Han döljer ofta et falskt hjerta under den wackraste utwärtes gestalt. Han tål at blifwa berömd af smickraren, och blyges icke sjelf at beröma sig. Med desse laster åtfölja gemenligen girughet och afundssjuka. Han samlar, under namn af sparsam, alt hwad han kan, men anwänder icke sina medel til den nödlidande nästans nytta, utan på et owärdigt sätt ökar han sina skatter, med den fattigas tårar och förbannelser. Ser han någon bredewid sig gå wäl, gör det honom ondt. Gjärna wil han höra andras omdömen om nästan, och sjelf tadlar han [ 105 ]illa om honom. Han fördömer de laster han sjelf icke äger: Förbannar Drinkaren men glömmer Ockraren m. fl. Änteligen nalkas hans ände, men huru swår blifwer icke honom skiljsmässan? Han ser någre owärdige Arfwingar skola dela den skatt som han förwärfwat, och det gör honom ondt, at icke sjelf ewigt blifwa nyttjare däraf. Hans namn förswinner af jorden, lika snart som de tårar som fällas wid hans graf. En Efterwärd läser dock på hans grafsten et prägtigt Epitaphium, och hwem skulle då, wäl icke tro, at denne Salige döde, warit en god och rättskaffens Christen?



Kungörelser:

Om någon har mot billigt pris at aflåta et i godt stånd warande Wäggur med Fouderal, och som går i hwarje updragning 8 dagar, nämnes Köparen wid Boktryckeriet. Äfwen åstundas på samma ställe köpas eller mot betalning lånas et i godt stånd befintligt Clavier.



Som prenumerations-tiden med nästa weckas slut uphörer för halfwa året, ty erinras de som icke för längre tid betalt och widare wilja continuera, at med första lösa nya Prenumerations-sedlar, som gälla til årets slut. Skulle någre flere åstunda på det återstående halfwa året prenumera på desse Tidningar, erlägga de 8 sk. och sjelfwe draga försorg om afhämtningen, men 12 sk. då de blifwa til dem hemsände. Äfwen fås mot hittils utkommande Nummer, hwarom widare med Utgifwaren på Boktryckeriet får accorderas.


N:o 26 utgifwes Lördagen d. 29 Junii kl. 4. e. m.