Linköpings Wecko-Tidningar 1794-07-12
| ← N:o 27 |
|
N:o 29 → |
Linköpings
Wecko-Tidningar.
i Domkyrkan: Kyrkoherden Nordwall Ottesången, Magister Wimermark Högmässan och Comminister Schelin Aftonsången.
I S:te Lars: Comminister Lindhagen.
I Hospitals-Kyrkan: Hospit. Predik. Apelberger.
At tänka wäl, och för sitt Fäderneslands bästa är berömligt. At djupsinnigt dömma en Allmänhet, för Caffeets onyttiga brukande är ännu berömligare, och at widlöftigt och med urskilning detaillera, det missbruk, oreda, sqwaller, misshushållning som denne skadeliga dryck medförer är Patriotiskt, och hwem hinner upräkna de olägenheter, som et fint och tänkande snille redan wisat oss. Til erkänsla för så mycket möda måste wi något närmare betrakta desse angelägenheter, men derjämte tilstå, at oaktadt alla de anledningar til qwickhet, som röja sig uti hwar rad af Eder Caffe-Epistel, så blifwer jag långt efter at det i samma tone beswara, utan endast efter billigheten erhindra at ej så tiltagsit skrida til afgörande uti en så wigtig sak, åtminstone hwad Könet angår. Exempel gifwes ock ty wärr, at många å andra sidan med stor begärlighet druckit sin kopp och tillåtit sig samma friheter. Men Edert warma nit tyckes hafwa förgätit mycket som kunde sägas, jag wil då förekomma det, ehuru med egen skada, at ej få se det af Er afhandlat en annan gång, med samma lätthet, samma talang. Hwad wittnar icke dageliga erfarenheten huru öfwerflödiga skäl til oro, se och tiga för alt är omögligt, då wi beklageligen se wåra förförda bröder och medborgare, det starkare könet, förglömma sig så ofta uppå krogar och näringsställen, genom afskywärdt upförande försätta hustru och barn uti det uslaste tilstånd. Hwad tänker ni som sådant? Ert hjerta wil naturligt wis rysa därwid, men menskligheten — ack du ömma mänsklighet, at öfwerse med Bröders fel är förlåtligt, då man sjelf äger et godt samwete och wet sig wara utan skuld. Til äfwentyrs kunde jag warit elak nog, at taga Eder förunderliga sagtmodighet, uti detta äfwen nyttiga mål, för et bifall och såsom tecken til en fin smak. Men twärt igenom denna dimba som så ofta upstiger, är jag dock glad at finna så mycken orsak til det täcka Könets förswarande, som ändå altid trottsar både malice och dumheter, beklagar det ena, ömkar sig öfwer det andra, men stillatigande tål försmädelsens röst, ej i brist af at kunna förswara sig, ty Oskulden har egit förswar med sig, den alltid lasten saknar, men de weta at de sagtmodige skola besitta jorden. Huru tilfridsställande för mitt hjerta, at ganska ofta se Fruntimmer sysselsatte med hushållning, med besparing, med sina barns upfostran, med största flit och omtanka at förbättra det, som kan hända deras man, med lika flit, lika brådska förstört på krogen. Hwem skulle då, utom Herr Caffekännaren eller beifraren, kunna afunda en täck, en för Samhället nyttig warelse en oskyldig förskrifning, då det utan weterligt ondt kunde erhållas. Jag har ock den goda tanka, at de med mera lätthet skola finna sig wid denna drycks förlust, än wi sjelfwa, om alla wåra Liqueurer togos oss ifrån. Tilstå äfwen hwem Ni ock är, det wara ganska lätt at döma sin swagare Nästa. Kom ihog hwad den ewiga Rättwisan säger: Du Dåre, tag först ut bjelken utur dit öga, tag sedan ut grandet som du ser uti din Broders eller Systers öga. Jag känner ej widare edra tänkesätt, wil ej heller känna dem, alt nog, at jg nedlåtit mig at swara härpå, hwilket billighet och förnuft twungit mig til. Man kunde draga åtskilliga slutsatser af edra mörka ideer, altså är mitt wälmenta råd, at ej widare inblanda eder uti de stora göromål, som en wis Regent anser för godt, ty eljest kan ordspråket på eder appliceras: Ne sutor ultra crepidam, eller Skomakare blif wid din läst.
Anecdote.
Då Holbein, en namnkunnig Målare, som stod i särdeles nåd hos Hinric 8 i England, en gång arbetade på et stycke, som Konungen uttryckeligen förbudit honom wisa för någon, kom en förnäm Lord och wille, oaktadt Målarens nekande, gå in i det rumet, hwarest han hade detta arbete om händer, då Holbein i ifren stötte honom så hårdt tilbaka, at han föll alla trapporna utföre. Lorden swor på at hämnas en sådan djerfhet och Målaren blef rädd; men när Konungen feck underrättelse härom, sade han til Lorden: ”Jag skall låta Er weta, at Ni ej har at göra med Holbein utan med mig; och det minsta onda Ni understår Er at tilfoga honom, skall Ni betala med hårdt straff, ty jag kan i et ögnablick af 7 bönder göra 7 Grefwar, med är ej i stånd af 7 Grefwar gör en enda Holbein.”
Kungörelser:
Med Högwederbörligt tilstånd upföres i morgon Söndag den 13 Julii på Gymnasii Salen en Solo Concert för Violin af Kongl. Kammar-Musicus Herr Norman. Billetter a 16 sk. stycket fås på Gästgifwaregården samt wid ingången. Början sker precis kl. 6 efter middagen.
Uti fordna Brännerie Stenhuset i Linköping är nästa Michaelii til at hyra för et Herrskap i nedra wåningen 6 rum och et kök samt Källare, och uti öfra wåningen fem rum wälmålade och i fullkomligt stånd satte. Äfwen är at hyra et wagnshus, et stall, et Fähus, alt med foderrum, samt en Wedbod, som til hugades efterättelse meddelas.
Comministri Bostället här i staden borthyres från nästkommande Michaelis till Michaelii 1796. Om wilkoren kan med Kyrkoherden Nordwall öfwerenskommas.
N:o 29 utgifwes Lördagen d. 19 Julii kl. 4. e. m.
Linköping, tryckte hos G. W. Londicer och Björckegrens Enka.