Visan är skriven omkring 1888 och handlar om riksdagsmannen Liss Olof Larsson från Leksand i Dalarna. Texten finns också återgiven i Den gamla visboken, 1954, under rubriken Glada visor.
Å Liss Olof Larsson te' Stockholm for,
bulle, fille, bulle, fille, Stockholm for
sen han tagit avsked av barnen och mor,
kila hopp ska du tro, kila hipp, hipp hej.
Lång rock som vanligt, det kan ni förstå
samt dito ullstrumpor med damasker uppå.
När han kom på slottet det kan ni förstå
så blev det på gården ett fasligt rumor.
Vakten den skrek och man gjorde honnör.
Till eviga lyckan så gav de ej fyr.
Sen gick han igenom salongerna tolv
där silver va vägga å gulle va golv.
På tronen satt kungen å sprätte å skrev
så svetten den rann på traktater å brev.
Å kungen han skrev så änna de ven
å krona på huve hon blänkte å sken.
Go dag på dej Liss, jag har brått som du ser,
jag tänkte just bygga en järnväg åt er.
Jag kom just hit för att fråga om hä,
får vi ej av järn så få vi väl trä.
Å så vill jag nämna att jag blivit stämd
å självaste Curry som blott vill ha hämnd.
För att en glosa jag har prövningar gett
å nu vill jag fråga: ska Curry ha rätt?
Var lugn, käre Liss ingen fara för dig,
blott tig om teatrar och lita på mig.
Å kungen han frågte hur Lisa hon mår,
jo tackar som frågar, fick pojken i går.
Å kronprinsparet i rummet nu steg,
prinsessan hon stante vid dörren å neg.
Hör på broder Liss, sa kungen till mej,
låt pojken min här säga farbror åt dej.
Jaha, sade Liss han får fälle hä
å hustru hans också, hon får vara mä.
Å kungen han blev så skrenaste gla,
han vinka åt son sin som skente åsta
till Stenhammar efter båd brännvin å öl,
å brorskålar dracks så jag nästan blev knöl.
Prinsessan mig kysste på panna och mun,
för att jag had’ läppsnus jag skämdes som hunn.
Å kronprinsen han sa: stort tack farbror Liss,
att äran blev min det kan farbror vara viss.
Å när som ja just skulle till å gå
bjöd majestätet på långsupar två.
Å när jag till sist hem till Dalarna for
bulle, fille, bulle, fille, Dalarna for
så skrek majestätet: Häls’ hem till mor!
Kila hopp ska du tro, kila hipp, hipp hej.
