Här ur Ny Visbok af B. C., 1893, som anger Svenska Sångstycken. Nyare och äldre, 1828, som källa.
Må stjärnprydde män i konseljen
Sig bry om Riksvårdande mål:
Mig egnar att sköta buteljen
Och dricka mitt fosterlands skål.
Af glosvurmar tråkigt vi lära,
Att tolka Anakreon rätt.
Jag kan deras noter umbära;
Af Bacchus han tydes mig lätt.
Med gåfvor, som väktarn beundrar,
Vår prost går i predikstoln opp;
Mot vällusten häftigt han dundrar,
Gensagd af sin välgödda kropp.
Den höre derpå, som vill snarka;
Jag nyttjar en söfvande kur,
Så ljufligt för svaga som starka,
Och hemtar ur glaset min lur.
Må britterna tygelfritt följa
Sitt stolta, hämdgiriga mod,
Och färga Vestindiens bölja
Med Gallernas hetsiga blod;
Men härjas de franska vinbergen,
Upp, folkslager! väpnen er då,
Och Britternas undergång svärjen — —
Jag själv då i striden vill gå.
Enhvar må ett lefverne yrka,
Som tjenligt han finner för sig:
Att Bacchus och kärleken dyrka,
Är lagen, som passar för mig.
En mjeltsjuk, mitt tänkesätt må lasta,
Och anses för verlden för klok;
Hör dertill att gråta och fasta,
Så helsas jag heldre som tok.
