Månses friinger

Månses friinger av Fredrik August Dahlgren

Dä trodd’ ja’ allri kunne hänne,
att nônnstinn ja’ skull’ få e jänte;
men ja’ bord’ på i galen änne
å däfför feck ja’ gå å vänte.

Fôrrst fria ja’ te Kammer-Stina;
men se, ho gjord’ mej recktitt lessen:
den fine tösa bare flina
å sa, ja’ va för stygg i flesen.

Sänn frest’ ja’ på mä Brygghus-Lotta,
som bruker vare bra nåck slaski;
men ha en sett på skamm: ho spotta
å sa, ho töckt’ ja’ va för taski.

Så drog ja’ te mä Köks-Malena
en gang ho stog i vesthusboa;
men gubevars, ho fnös å mena
att ja’ va lagom fri’ te soa.

Barn-Kajsa bârk’ ja’sta mä sänna
å tänkt’ få vatten där på kvarna;
men ho te skrike: "Lag’dej hänna,
din fuling, du kan skrämme barna!"

Te slut ja’ rök på Laggåls-Maja,
å ho, förståss, va int så better;
ho tatt mej gärn’, om int den kaja
tänkt frie sjôlv te Oxstalls-Petter.

Nu ble ja’ ille hôôl för dätte
å sörd’, så ja’ höll på te stupe;
men då så tänkt’ ja’ själa lätte
å geck te Kalsta för te supe.

Ja’ stana uttafôr den kroen
där som dä finns e pig’ så prati;
ho kan regär’ som bare noen,
di kallar henn’ för Lotta Kati.

Ho kom å hjâlp mej recktitt bra ho
ur sôrja övver frierstraffe;
"Hva står han här så dôven?" sa ho,
"kom in å få sej en kopp kaffe."

"Ja, tack som bjur", sa ja’ å knoga
i väg mä henn’ in i en kammer;
men sänna minns ja’ int så noga
hva där vi smâla fôr en slammer.

Dä minns ja’ lell hur tösa sa mej,
att ja’ int va jusst blann di fula;
å förrn ja’ vesst’ ett ol, ho ga mej
en kuss blankt medt på sjôlve trula.

Dä må ja’ sije, att den kussen
den töckt’ ja’ recktitt att han smaka,
å däfför tog ja’ tobbacksbussen
ur mu’n å ga en kuss tebaka.

Å sänna va int vârrt te trase
mä anne tal te flecke-smula
än dä, att om int allt går rase,
så ska vi geffte oss te jula.

Å sålless feck ja’ lell e jänte
å e, som int ä mä di skralsta.
Jojo, en slepper gå å vänte,
om bar’ en gir sej in te Kalsta.