Mester Adams Canikens i Bremen Beskrifning om Swerige, Danmark och Norige

Mester Adams Canikens i Bremen Beskrifning om Swerige, Danmark och Norige av Adam av Bremen Översättare: Johan Peringskiöld

Översättning Johan Fredrich Peringskiöld, utgiven 1718

ADAMI Canikens i Bremen

BESKRIFNING Om Swerige, Danmark och Norige,

til thes belägenhet och Art, samt forna Seder och Gudztienst.

Hela Danmarkz-Rijke är nästan fördehlt vti Öijar, såsom ock läses vti salig Ans­garji lefwernes beskrifning; Men Egder­strömen åtskillier thetta Danmark ifrån wåra Nordiska Älbingar, hwilken hafwer Sitt vhrsprung vthaf then tiocka skogen Isarnho, vti hwilken hedna folk boo, och sträcker sig vth wid the Barbarers haf alt in til Sleswikz siön. Widare löper Egderströmen neder in til thet Frisiska hafwet, hwilket the Romare kalla thet Britanniske: Then förste delen af Danmark, som man Jutland kallar, stiger vp ifrån Eggderströmen emot Norden, hafwandes vti längd tre dagzresor, om man wänder sig åth Öön Fyn, men om man re­ser rätt fram ifrån Sleswik, så hafwer man fem eller siu dagz­resor. Här hafwer Keyser Otto hafft sine Läger in til thet yt­tersta af Wendilska hafwet; hwilket in til thenna dag af Konungens seger Ottinsund kallas. Jutland är bredare wid Egderströmen; Men ther ifrån drages thet litet tilsamman lijka som en tunga til then Wrån, som Wendila kallas, hwarest Jut­land ändas. Ther är ginaste wägen öfwer til Norrijket, ther är ofruchtsam mark, vndantagande the orter som ligga näst in til floder, synes nästan alt thet öfrige wara ödemark; Jorden är saltachtig och består vtaf bara och öpna slätter. Widare så­som alla Tyska länder äro öfwerwäxte med stora och tjocka skogar, så är ock Jutland den skarpaste ort ibland alle andre, hwilken ort man måste fly så wäl för ofruchtsamhet skull vpp säd och Landzfrucht, som ock wid hafwet, för Siöröfwa­res infall skull; Landet finnes allenast brukat på några ställen och är icke synnerligen beqwämt för folk at beboo; men ther som hafwet tager wid, äro stora Städer. Fordom lade Keyser Otto skatt på thetta Landet, och fördehlte thet vti trenne Bi­skopz säten, förordnandes ett wid Sleswik, som Hedeby kallas, til hwilket ock en arm af thet Barbariske sundet insköll­jer, som Slia kallas, vthaf hwilket ock Staden har fått sitt namn. Ifrån thenna hamn plägar lossas skep, som gå an­tingen åth Wenden, eller åth Swerige, eller til Semland ja ock in til Grækland. Thet andra Biskopz sätet stifftade han vti Ripa. hwilken Stad anröres af ett annat inlopp, som faller in ifrån Östersiön, genom thetta seglar man in i Frisien, eller in åth wårt Saxiska land, som ock i synnerhet åth England. Men thet tridie Biskopz sätet grundades vthi Arhus, hwilket ock ett smalt sund åthskillier ifrån Fyn, som inlöper ifrån Österhafwet, och med lång omgång skiuter sig fram emellan Fyn och Jut­land åt Norden, til samma Stad Arhus, ifrån hwilken man seglar til Fln. Seland, Skåne och Norige. Men när thetta tridie och sidsta Biskopz sätet blef förlagt, hafwer Jutland wa­rit fördelat vti twenne Biskopzdömen, Nemligen vti Sles­wikz och Ripens, til thes omsider Valdemar Biskopen vti Ripa nu nyligen blef död, tå stifftet wardt fördehiat vti fyra särskilte Biskopz säten, genom Ärchiebiskopens myndighet och skickelse: Hwilken straxt inwigde Oddo til Biskop vti Ripen. Christian vti Arhus, Heribet vti Wiborg, och Måns vti Wendila. vti hwilken Stad tå han vti hemresan effter inwig­ningen, drunknade vti Älbströmen, Albericus sedan insattes. Thesse fyra Biskopar fingo altså af Konung Svens bewågenhet then Ripensiska Biskopzstolen. Men Ärchiebiskopen förord­nade vthaf thet sig tilhörige Prästerskapet til Slesswik Rotolf. til Seland Wilhelm, och til Fyn Eilbert, hwilken man föregif­wes wara omwänder vtaf Siöröfware, och hafwer först vpfun­nit then öen Farö, som ligger med afsides belägenhet förtäckt wid ingången af Älbströmen vti stora Östersiön, ther han ock seijes hafwa vpbygt ett Closter, och således giordt orten tien­hg til boning: Ty hon är öfwermåtton fruchtbar ymnog och rijk af sädzfruchter; fää och foglar, bärgar hon och föder wäl: hafwer allenast en högländt backa, men inga trän: är på alla sidor med hwassa och branta bergzklippor omskränckt: lem­nar ingenstädes frij tilgång mera än på ett ställe: ther är ock sött wattn, thenna ort är mycket wördsam hållen af alla Siö­farande, besynnerligen af Siöröfware, at han kallas Heligeland. Thenne ort hafwe wi ock förstått af then salige Willebrordi lefwernes beskrifning wara kallad Fosetisland, som ligger näst vti gränsen med Danmark och Frisien. Ther äro ock andra Öijar som liggia vtan för Danmark och Frisien, men ingen vtaf them är så namnkunig.

Öen Fynen är icke liten i anseende til then som Wendila kallas, och sträcker sig vti mynningen af thet Barbariska hafz­sundet; hon stöter tilsammans med thet landet, som kallas Jut­land, och är aldraginaste wägen ifrån Jutland at öfwerfara til thenna öen. Uppå henne är belägen en stor Stad som kallas Odanse; små öyar liggia ther om kring vti en kretz, hwilka alla äro fruchtsamme och af säd ymnoge. Thet är ock at märkia, om man reser genom jutland til Fyn, så hafwer man wägen fram åth Norden. Men om man far öfwer Fyn åth Seland, så blåser honom östan wädret vthi ansichtet. Twenne öfwerfarter äro til Seland, then ena ifrån Fynen. then andra ifrån Arhus, bägge liggia lijka långt ther ifrån. Hafwet, som skiär sig in ther emel­ian, är af naturen stormachtigt och brusande, vppå hvilket the Siöfarande äro tweggehanda farligheter vnderkastade; ty oan­sedt man ther hade at fägna sig af önskeligit wäder, kan man doch näppligen vndfly Siöröfwarenas händer.

Seland är en Ö belägen vti innersta wijken af Sundet, thet man Belt kallar. Hon är i anseende til sin widd ibland alla then största, then berömligaste både vtaf tappre män, som ock af sädz ymnighet, hon är två dagsresor lång och hafwer nästan samma bredd. Största staden vppå then öen är Roschild the Danskas Konunga-säte. Thenna öen är med lijka rymd och längd afskild ifrån Fyn och Skåne, och kan man på en natt öfwerfara Sundet; på wänstra sijdan om sig hafwer hon Jut­land, Staden Arhns, Alaborg och Wendila, men Norr vth hwar­est hon är tom och öde ligger Nordmanniske sundet. Åter emot söder tilgräntzar then förrberörda Fynen och thet Wen­diske hafwet. Men östan til weter hon åth Skånska bergz­klipporna, in om hvilken föreborg, ligger Staden Lund ther finnes mycket gull, som med Siöröfweri är förwärft och samblat; Ty sielfwe Siöröfwarena, som the kalla Wikingar, men wåra nämna them Ascomän, gifwa Danska Konungen skatt, på thet at them måtte effterlåtas taga rof och fribyte af thet Bar­bariske folk, som vti stoor ymnoghet wistas wid thetta hafwet. Hwarutaf händer ock, at the then frijhet som them är effter­låten at föröfwa på fiender, missbruka offta til sina egnas för­därf, så at ingen trohet finnes them emellan, vtan med obarm­hertighet sälijer then ene then andra, antingen åth sina förbundz bröder, eller åth the Barbarer, så snart han hafwer bracht honom vnder sin träldom genom slijkt röfwande. The Danske hafwa fuller mycket annat, som både vti theras Stad­gar och Förordningar, som ock vti seder, strider emot billig­heten och rättwisan, om hwilket alt mig icke synes wara nyt­tigt att tala, vtan allenast thet, huru the qwinfolken om the blifwa förkränkte, straxt bortsällia; Men om Männerne warda fundne vti någon missgierning, ja ock brotzliga emot öfwer­hetenes höghet, wilija the heller halshuggas än som hud­flängias. Ther äro inga andra slags brukeliga straff, förutan yxan och träldommen, och thet hålles för en ähra at gladlynt och frijmodigt vndergå thet straff, til hwilket man är dömder. Ty skrään och grååt, samt andra hierterörige styng, them wij hålla för wara hälsosamma, styggias the Danske så wid, at the icke effterlåta sina, hwarken at gråta öfwer sina synder, eij heller at begråta sine elskelige och anhörige, som genom döden afgångne äro.

Man kan på många ställen fara öfwer ifrån Seland til Skåne, men then kortaste wägen är öfwer til Hälsingeborg, hwilken ort man ock af Seland se kan. Är Skåne altså then skönaste och härligaste ort vti Danmark til att anskåda, hwar vtaf han ock sitt namn hafwer: Skåne är wäl försedt och bewäpnat med manskap, ymnigt af säd, rijkt af allehanda wahror, och härli­gen bebygt med kyrkior. Skåne är twå gånger så widt vti om­kretz som Seland, och hafwer tryhundrade församblingar, ther emot Seland säges hafwa halfp arten af så många, men Fyn alle­nast en trediedehi. Öen Skåne är nästan then yttersta delen af Danmark, på alla sijdor med wattn och haf kringfluten, vndan­tagande en arm som öster vth hänger tilsammans med fasta landet, och åtskilijer Swenge ifrån Danmark, ther som stora och tiocka skogar samt branta berg möta, genom hwilka man nödwändigt måste resa ifrån Skåne in åt Göthalandet; at man billigt må twifla antingen man skal wåga sig vti åfwentyr vppå hafwet, til at ther med vndfly then fahrlighet som honom ålandet förestå kan, eller om man skall thet senare vthwällja för thet förra.

Vti thetta Skånska Landet hafwer alt här til ingen inwigder Biskop want, vtan hafwa vndertiden ifrån andra orter några blifwit vthskickade til at förestå thetta stifftet: In til thes ­Gerbrand Biskopen af Seland och effter honom Avoco, antogo sig thenna Församblingens styrtzel jemte then Selandiska. Men när Avoco nu nyligen wardt död, delade Konung Sven Skånska Landet vti twenne Biskopz säten, thet ena, nembugen Lunds S[t]ifft, gaf han åth Hinrich; thet andra, nemligen Dahlby Stifft, gaf han åth Egino; af hwilka Ärchiebiskopen inwigde then senare. Men Hinrich war tilförende Biskop wid Orken Öijarna, och seijes han hafwa want Konung Knutz Hofpredi­kant vti ngland, hwilkens skatter han med sig förde til Danmark, och lefde ther vti stoort öfwerflöd. Om hwi[l]ken det ock berättas, at han hafwer förlustat sig af then fördömmeliga odygd til at plösa och fylla sin kropp, therigenom han sielf förqwafde sitt lijf, och sina inelfwor försprängde. Wi hafwom ock förstådt thet samma wara händt Biskopen Avoco, och androm sammaledes. Men som Egino war en wijs och lärd man, samt mycket kysk, så syfftade han med all sin flijt ther vppå huru han måtte omwända thet hedna folket til Christi tro och bekännelse. Hwarföre ock hände at han förwärfwade Her­ranom Christo många menniskiors siälar, hwilke hade want be­gifne til afgudadyrkan, besynnerligen the hedne folk, som kal­las Blekingar, och the som boo på öen Bornholm, hwilke alle blefwo genom hans predikan omwände, vtbrusto vti tårar och wijste således en sanskyllig ånger öfwer sin willfarelse, i thet att the strax sina afguda beläten sönderslogo, och sielfwilljan­des kämpade ther om huru the skyndsamligen döpelsens Sac­ramente vndfå måtte; frambärandes ther jemte sina ägodehlar med alt thet the hade, lade them för Biskopens fötter, med begiäran at han täktes sådant af them emottaga: hwartil Bis­kopen sig förwägrade; förehölt them at the med samma pen­ningar borde vpbyggia kyrkior, försörja the fattiga och igenlösa fångar, som fast månge finnas vti the Landzändar. Thet berättas ock, at thenne behiertade Mannen, på then tiden när en swår och häfftig förfölijelse emot the Christna vti Swerige vpwäxte, hafwer offta besökt Församlingen vti Scara Stifft, samt andra Christtrogna, efter som the ingen herda hade, och hugswalat them, som trodde på Christum, samt them otrog­nom förkunnat Gudz Ord med fullt alfwar; tå slog han ock vti stycker sönder then Afgudinnans Friggæ beläte, som hoos thet hedna folket vti så stoor wyrdnat war, at thes dyrkan näp­peligen vthur gemena folksens sinne vthrotas kunde. För hwilket prof af sin dygd och tapperhet, thenne Gudz Mannen är sedan vti stoor heder hållen af Konungen i Danmark. Straxt der effter tå then fete och tiocke Hinrich wardt död, an­tog han, effter Konungens godtfinnande, bägge Skånska Stiff­ten att förestå och näbra med Gudz Ord, så wäl thet vti Lund, som thet vti Dahlby, hwilken straxt förordnade Lund til Bis­kopz säte, men Dahlby lade han ther vnder såsom ett Prob­sten, ther sig skulle vppehålla någre Ordens bröder: Sedan then berömlige Mannen Egino hade beklädt med stoor heder och ähra Prediko-Embetet vti tolf åhr, och war kommen hem ifrån Rom afsomnade han straxt, han kommit hem, lycksali­gen i HErranom Christo, på samma åhret (1072) vppå hwilket wår Partiarch[!] och Biskop vti Fyn igenom döden saligen hädan­skildes.

Men emedan jag nu har tilfälle at tala om thesse orter, synes icke oanständigt med mitt vpsåt, at jag något talar om Bel­tiska hafwetz egenskap, om hwilket sund jag tilförende hafwer förmält vtaf Finhardi skriffter, vti Biskopens Adaldagi hand­lingar, tagandes mig här an såsom en Förklarare at thet som han hafwer sammanfattat vti korthet, tydeligare wårom hem­föddom til vnderrättelse föreställa. Han säger at en hafzwijk sträcker sig ifrån Wester-hafwet emot Oster, then samma kal­las af des inbyggare Belt, hon blifwer ock kallat thet Bar­bariska hafwet, samt then Scythiska hafzwijken, af the Scy­ter och Barbarer, til hwilket thetta hafwet inskölljer. Men Westra hafwet förmenas wara thet samma som the Romare kalla thet Britanniska; hwilketz bredd är omäteligen wid, för­skräckelig och fahrlig: Wester vth insluter thet Britannien, som nu kallas Ängland: Söder vth gränsar thet in til Frisien, samt then dehlen af Saxen. som hörer vnder wårt Hamburgiske Biskopz Stifft: Öster vt om sig liggande hafwer thet Danmark, öpningen af Hafzsundet Belt, och the Nordiska som vthom Danmark boo; Men Norr vt löper thet samma hafwet förbi öijarna som kallas Orchades, sedan går thet med omätelig widd kring om hela werlden, hafwandes på wänstra sidan om sig Skåttarnas fädernesland, som nu kallas Irland, på högra sidan the Nordiska bergzklippor, och ännu längre vt belägne öijar, Island och Grönland; ther ändas hafwet som säges föra swarta wattuwågor. Men at han säger thenna hafzwiken sig längre vthsträcka, än at någon har kunnat förfara thes yttersta gränt­zor, thet är nog wordet besannat genom tappre och trowär­dige Mäns, nämligen Ganund Wolf then Danska Landzhöf­dingens och Nordiska Konungens Haralds flijt och snällhet, som med ett stoort arbete och beswär samt många the sinas åtskilliga lifzfara, hafwa eftersökt at finna thetta hafwetz rymd och storlek, men omsider wordo the så af stormwädret, som af Siöröfware, aldeles förswagade och vtblottade, och måste wända om hem åt med oförrättat ärende. Men the Danske be­tyga doch, at många hafwa med sina resor öfwerfarit och af­mätit thetta hafwetz längd, och at några effter en Månadz resa ifrån Danmark hafwa kommit med god wind fram til Östra-gård vti Ryssland.

Han föregifwer ock at thes bredd ingenstädes går vtöfwer hundrade tusende steg, men säger, thet finnas på många stäl­len smalare, som ock synas kan af sielfwa öpningen på samma sund, hwilketz ingång ifrån Westerhafwet emellan Aleborg eller ock Wendila, som är Danmarks förborg på then ena sidan, och Nordiska klipporna på then andra, befinnes wara så kort, at man på en natt kan ther öfwer fara med god wind: Men så snart thet kommer förbi Danmarks gräntzor, sträcker thet sig wida vt med båda sina armar, hwilka thet åter tillhopa drager när thet kommer in emot Göthernas land, hwilke hafwa på en sida the Wilzer sig tilgränsande; sedan ju längre thet löper in, ju widare sträcker thet sig vt på båda sidor.

Månge slagz folk, säger han, bygga och boo omkring thenna hafzwiken: emedan the Danske, och Swenske, hwilka wi kal­lom Nordmänn, besittia then Norra stranden samt alla the öijar som thervti äro: Men then södra stranden beboo the Wender, Estlänningar och åthskillige andre folkslag, ibland hwilka besynnerligast äro the Welataber, som ock Wilzer kal­las. Men the Danske och Swenske, samt andre folken, som norr om Danmark byggia, kallas allesammans Nordmänner vtaf the Franska Historie skrifvare: the Romare kalla them Hyperboreos, öfwerboer, hwilka Martianus Capella öfwermåttan mycket hafwer berömt. The förste, som på Södre sidan wid mynningen af förberörde hafzwik och twert öfwer midt emot the Nordmän boo, äro the Danske, som ock Jutar kallas; och hafwa sina hyddor alt in til Sleswijkz siön; therest thet Ham­burgiska Biskopz Stifftet tager sin början, och sträcker sig wida igenom thet Wendiska folket, som besittia hafzstranden alt in til Floden Panim, ther är thet Hamburgiska Biskopz stifftetz gräntz: Ther ifrån hafwa the Wilzer och Leuticier sina bostäl­len in til floden Odera: På andra sidan om Oderen förnimmom wi at the Pomerska bo, sedan vtbreder sig wida thet Pålska landet, hwilkets gräntz säges stöta tilhopa och sammanbindas med thet Ryska Rijket. Thetta är the Winulers Landskap, som ligger vth om yttersta wiken af thetta hafwet. Men tå man wän-der sig tilbaka ifrån Norden åt öpningen af Sundet Belt, fin-ner man först sig til mötes förekomma the Nordiska eller Norrmän: sedan vpstiger the Danskas land Skåne, och ther ofwan före hafwa Götherne sina Landamären och boningar fast wida alt vpp til Staden Birka; Sedan äro the Swenske rege­rande öfwer wida sträckiande Landzorter in til Qwenland. Of­wan för Qwenland berättas boo folk, som kallas Wilzer. Mir­rher, Lamer, Scuter, och Turcar, alt vpp til Ryssland, hwarest omsider thenna hafswiken tager sin ända. The Wender äro rå­dande på södra, och the Swenske på Norra sidan om thetta hafwet. The som äro förfarne vppå orterna, förmäla, att någre hafwa reest landwägen fram ifrån Swerige til Grekeland; Men wildsinnade och grofwe folck, som boo vti medelwägen, för­hindra thenna resa, therföre hafwer man sedermera försökt at fortsättia then samma med skep.

Månge Öijar finnas vti thetta hafwet, hwilka alla the Danske och Swenske hafwa vnder sit wälde; doch någre lyda vnder the Wender. Wendila är then förste vtaf them som ligger öfwerst vti öpningen af sundet, then andra heter Morsö, then tridie Thuit, som äro med en liten skilnad ifrån hwar andra afsöndrade, then fierde är Samssöö, hwilken ligger midt emot Staden Arhus, then femte Fyn, then siette Seland. then siunde hänger tilsammans med then näst förenämnda, om hwilken wi ock vti thet föregående talat hafwom: Then ottonde säges wara then som ligger näst Skåne och Göthalandet, och kallas Bornholm, then är en berömlig the Danskas hamn, och ett trygt läger för Skieppen, som ifrå Barbariske folk pläga försändas til Sweriget. Men öster vt, dock när in til öen Fyn, liggia siu mindre öyar, om hwilka wi förr hafwom sagt, at the äro förmögne och ymnoge af säd, nämligen thessa: Möland, Imbern, Falster, Laland, och flere, som alle liggia när tilsamman, och sträckia sig in åt the Wenders nästliggiande gräntzor. Thesse Femton öyar höra alle til Danmarks rijke, och bära alle namn af Chris­to, sasom thes sannskyllige bekiännare. Men andre öyar liggia längre in vti thenna wiken, och äro vnder the Swenskas macht och wälde: Ibland hwilka then förste är som Curland nämnes, och innefattar vti längd otta dagzresor; ther är ett grymt och wildt folk, för hwilket alle sky, och för thet myckna afguderi som ther öfwas: Ther finnes mycket gull, samt skiöna hästar; alle huus äro ther fulla med spåmän, tecknetydare och swart­konstnärer, hwilke gå klädde vti lijka drächt som Munkar. Hela werlden söker til them at få hämta swar om förwetne och förborgade ting, besynnerligen anlita them Hispaniorer och Græker: Wi hållom före att thenne Öen är, then som vti Ansgarii lefwernes beskrifning warder Curö kallad, hwilken the Swenske vti hans tid giorde sig skattskyldugan: Ther är nu en kyrkia vprättad genom en kiöpmans flijt, hwilken Ko­nungen vti Danmark ther til med stora skiänker intalade och bewekte; Ty sielfwa Konungen, frögdandes sig vti Herranom, berättade för mig thenna sägnen.

Thesutan är oss ock berättat, at månge andra öyar äro til finnande vti thetta hafwet; ibland hwilka en af ansenlig stor­lek är Estland kallad, icke mindre än then, om hwilken jag nu förut hafwer talat. Ty the weta icke heller thet ringaste af then sanna Guden, af Christo och thes dyrkan, vtan tilbidia drakar och flygande diur, åt hwilka the offra lefwandes menniskior, them the kiöpa af Siöfarande och handelsmän, och them först fliteligen och noga skiärskåda, om the hafwa någon fläck, wank eller lyte på sin kropp, för hwilket the sägas ratas och ogillas af drakarna: Och berättas thenna öen liggia näst in til Qwen­land, såsom then nys nämnde gränsar näst in til Birka the Swen­skas stad.

Men ibland the öyar, som näst in til the Wender liggia, hafwom wi förstått at tre äro the besynnerligaste: then förste af thessom kallas Femern, hon ligger twert öfwer midt emot the Wagrer: Then andra ligger vtan för the Wi1zer, hwilken the Raner eller Runer beboo, som är thet starkaste folket vti Wen­den, vtom hwilkas samtycke är beslutit at inga allmänna saker få afgiöras: Sådan sky och fruchtan bär andre för thetta fol­ket, efter the förmenas wara vti särdeles omgänge och för­troende med Gudarna, eller rättare til sägandes med dieflarna, them the wyrda i synnerhet fram för alla andra folk. Bägge thesse öijar äro fulle med Siöröfware och blodgirige mördare, som skona ingen af them, som ther förbi resa. Then tridie är, som plägar kallas Semland eller Semigallien, och stöter tilsam­man med Ryssland och Polen; henne beboo the Sember eller Prysser. som äro the höfligaste bland alla thessa folk, ty the resa yt til at hielpa och vndsättia them som antingen äro stadde vti fahrlighet och siö nöd på hafwet, eller öfwerfallas af Siö­röfware; Guld och silfwer skatta the för ringa, och the för oss fremmande skinwaror hafwa the vti stoor öfwerflödighet, hwilka, sedan the vti wår Landzort äro bekandte wordne, hafwa inblåst vti mångens hierta ett dödeligt högfärdz förgifft; Men the achta them för skam, til äfwentyrs vti thet vpsåt at the måge fördöma wår dårachtighet, som vtan alt fog, oachtat thet skier med rätt eller orätt, efftersträfwa at få sådane Mårdskinn til kläder, lika som thet gagnade oss til högsta sällhet. Sina kosteliga Mårdar byta the bort för ylna kläder, som wij kalla walmar. Man kunde här tala om mycket som be­römligit är, och brukeligit finnes hoos thetta folket, om the allenast hade then Christeliga trona, hwars lärare och vtspri­dare the på omenniskligit sätt förföllja: Ty hoos them är then berömmelige the Böhmers Biskop Adalbert för Christi namns bekännelse skull dödader. Och är sannerligen in til thenna dag, fast the vti alt annat äro oss benägne, hoos them förbudit, at ingen skal besökia the Lundar och kiällor som afgudomen hel­gade äro; ty the hålla före them warda besmittade af the Christ­nas tilträde. The äta ock hästekiött, samt dricka theras miölck eller blod, så at the ock sägas ther af warda druckne. The bruka blå kläder, äro rödlette vti ansichtet och draga långt hår, dessutan kan ingen komma til them för kärr och moras skull, icke heller wilja the lida någon herre eller konung öfwer sig.

Ther äro ock flere andre öijar vti thetta hafwet, hwilke alle besittias af grymme och wildsinnade folck; therföre fly the Siöfarande före at nalkas them. Thet berättas också, at Amazo­nerna skola boo wid thet Beltiska hafwetz strander, som nu kal­las Qwenland; och föregifwa somlige at thessa qwinnor blifwa hafwande vtaf wattnet som the dricka: Andre berätta them afla och föda vtaf the förbiresande köpmänn, eller af them som the hoos sig hålla fångna, eller ock af några förekommande spö­ken, som ther i Landzorten icke sällsynte äro; hwarföre man ock thetta håller för wara troligit, när theras födzlotijd kom­mer, om the föda pilte barn, förskiuta the them och förachta, icke annorledes, än som the woro Cynoocephali eller med hunde hufwuden; men äro theras foster pigobarn, tå vptagas the som theras naturlige och deijelige barn. Thessa lefwa tilsamman och förachta männers omgänge, ja om the til them nalkas, drif-wa the them manligen bort ifrån sig. Cynoocephali äro eljest the, som hafwa hufwudet vti bröstet, och kunna offta sees fångne vti Ryssland; men när the skola tala skiälla the fram orden. Ther äro ock the folk, som kallas Alaner eller Albaner och fö­das gräharige, om hwilka Solinus berättar. Til sitt fäderneslandz förswar, betiena the sig af hundar; och när thet giäller an til en drabbning, anställa the sin slachtordning med hundar. Ther äro bleka menniskior, gröne, långlifwade, hwilka the kalla Bu­sar. Sidst finnes ock ther the, som kallas menniskiofrätare, emedan the äta menniskio kiött. Än widare skall ther wara månge andra spöken, som the seglande weta at säga sig offta hafwa sedt; oansedt thetta synes för wåra Landzmän och hemfödde wara aldeles otroligit. Thetta är nu thet jag wille för­mäla om Belt eller thet Barbariska hafwet, om hwilket jag ald­rig hafwer hördt någon af the lärda något berätta, vndanta­gande allena thenna Emhard, om hwilken jag förr nämt haf­wer: Och til äfwentyrs, som jag menar, hafwer thetta hafwet want kallat med andra namn af the gamle Romare, nämligen the Scythiska kiärren, eller thet Meotiska träsket, eller the Ge­tiske ödemarker, eller ock Scythiska stranden, som Martia­nus förmäler wara vpfyld och bebygd af många åtskilliga slagz grofwa folk; Ther, säger han, woro the Geter, Dacer, Sarma­ter, Neutrer, Alaner. Geloner, Menniskio frätare, Trogloditer. Öf­wer hwilkas grofwa wilfarelse wår Ärchiebiskop drog ett Christeligit medlidande, och förordnade Birka ibland thet fol­ket til Biskopz säte, emedan then Staden är belägen midt vti Swerige, twert emot the Wenders stad, weter åt Jumen, och lig­ger lika långt ifrån alla strander vti samma haf. Vti thenna stad förordnade han först en vtaf wåra Bremrer, som het Hiltin, til Abbot, hwilken han sedan kallade Johan. Wi hafwom altså nog talat om Danmarks öijar; men nu wiljom wi wända wårt tal in vppå thet Swenska eller Nordiska folket, som gräntza näst in til Danmark.

När man reser öfwer Danmarks öijar, yppar sig en ny werld in åth Swerige eller Norrwägen, som äro twenne widt begrepne Rijken vti Norden, och ännu för oss som boo vnder thetta himmelsstrek, nästan obekante: Om thessa berättade för mig then salige Konungen af Danmark, at Norrwägen icke vthan största möda kan öfwerfaras på en månadz tijd, men til at resa öfwer Swerige, behöfwer man mer än twå månader, hwil­ket jag, sade han, hafwer sieif försökt; Ty jag hafwer nyligen vti the orterna samfälte tolf åhr vnder Konung Iacob tient och fächtat; bägge inslutas the vtaf höga bergzklippor, men Norr­wägen ännu mycket mer, hwilken med sina Bergz-Fiäll om­gifwer och beskantzar hela Sweriget. Men hwad Swenge an­går, förtijga icke sådant the som gambla handlingar skrifwit hafwa, nämligen Solinus och Orosius, som säga, at the Swenske hafwa inne största delen af Tyskland, och at thes bergshögder stiga vpp alt in til Ripheiska bergen. Ther är ock Älbströmen, om hwilken Lucanus Poéten weet at tala; hwilken sin vpkomst hafwer af the förr berörde berg, och löper midt igenom thet Göthiska folketz landskap in vti Westerhafwet, hwar af then ock Giötha-Älf kallad är. Men Swerige är thet ymnigaste land vti weriden; thes åkermark är feet och fruchtbar af säd och ho­nung, förutan thet at thetta landet högt öfwerträffar alla andra land vti boskapz afwel. Ther nyttia the en stor läglighet af the allestädes tilliggande floder och skogar; ther är hela landet fult och tililödande af allehanda fremmande waror. Therföre må man icke säga at the Swenske behöfwa några ägodelar, vtan hafwa all tings förråd, vndantagande högfärden, som wi så mycket älska eller snarare sagt dyrcka; Ty alla sådana ting som föda hoss oss en fåfäng ähra och berömmelse, såsom guld, silf­wer, konungzliga hästar och gångare, bäfwerskin och Mårdar, öfwer hwilka wi med dårachtig förundran betagoms, skatta the för ringa och aldeles af intet wärde wara. The bruka fog och mått vti all ting vndantagande vti gifftermål, emedan the med många hustrur sig befrynda, och hafwa effter som theras förmögenhet tilsäger, twå, tre hustrur eller flera; men Förstarne och the rijke hafwa manga, vtan anseende til något wist tahi. The söner och barn, som the föda af slik echtenskapz förening warda för ächta och laglige håldne: Men thet är lifzsak, om någon ingår til ens annars hustro eller wåldtager ena Jungfru, eller om then ene bortröfwar thens andras goda eller tilfogar honom orätt: Och oansedt alle Nordiske folk äro be­römmelige ther af at the med frikostighet vndfägna fremmande; Doch hafwa the Swenske vti synnerhet thetta loford om sig; ty hoos them är en stor skam at neka them wägfa­random herberge, så at the ock täfla sin emellan, hwilken skal wara wärdig at emottaga gäster och resande, them the bewisa all höflighet och benägen godwillighet, så länge the behaga ther fördröija; the föra ock them med flijt til sina wenner at bewista hwars och ens hemman och boningar: Sådane och flere wackre seder finnas hos them: Sanningenes Lärare älska the mycket och hylla på thet högsta, så framt the äro kyske förnufftige och wäl skickade: the förwägra icke Biskoparne at wara tilstädes vti foiksens allmänne sammankomster och råd­giörande, hwilke möten kallas hos them Wärf, men hos oss Thing, och ther icke otwunnigt [?] vtan friwilligt höra the offta talas om Christo och then Christeliga läran: Och kunde the sannerligen lätteligen intalas til wår tro och bekännelse, om icke wrånge och onyttige Lärare, tå the söka sit och icke thet som JEsu Christo tilhörer, förledde och förargade them, som elljest kunde frälsas.

Thet Swenske folket är rijkt vppå manskap, styft vti kraffter, och tappert vti wapn, thessutan äro the brafwe krigzmän både til häst och til siös: therföre kunna the ock med sin tap­perhet nederbryta och dämpa the andra Nordiska folken. The hafwa Konungar af gammal ätt och stämma, hwilkas myndig­het beror doch vppå ständernas bifall och samtycke; thet alle gemen för godt hålla och berömma, gillar han ock bekräff­tar, så framt icke hans mening skulle synas förmer, then the doch vndertiden efterfölja, fast emot sin wilja. Hemma wilja the fägna sig af lika rätt och frihet, men när thet giäller til stridz äro the beredwillige at wisa Konungenom lydna, eller honom som är förstånd igare än the andra, och af Konungenom them förordnad warder. Om thet så händer at the vti krig stadde råka vti nagon nöd af trängsel, eller slik oläglighet, tillita the en af sina många Gudar, som the elljest dyrka, och honom tillbidia om hielp, hwilken the sedan efter vndfången seger mäst wyrda, och sättia honom för the andra. Men nu be­känna the med enhälligt jakord at the Christnas Gud är starc­kare än alla the andra; Andre Gudar kunna them wäl ofta bedraga, men han är then wissaste hielparen, som altid står them bij, när hielp och vndsättning behöfwes.

Vtaf thet Swenska folket liggia oss närmast Götherne, som Westgöther kallas, och äro afskilte ifrån Östgötherna; Men Westgötherne äro närmast gräntzande in til the Danskas Land­skap, som kallas Skåne, ifrån hwilket säges at man kan komma til Göthernas hufwudstad Scara genom siu dagzresor. Sedan sträcker Östergöthland sig jemte sidan af hafwet som Belt kal­las alt vpp til staden Birka. Then förste Göthernas Biskop war Thurgot: then andre Godeschalk, en förståndig och from man, doch therutinnan straffwärdig at han satt stilla hemma, skattan­des roligheten wara bättre än waksamhet om hjorden: Men wår Ärchebiskop förordnade then tridie, Adalward then äldre kallad, som sannerligen en berömlig man war, han reste sedan til the enfaldige Göther, och förelyste them både med lära och lefwerne. Ty med ett ostraffeligit förhållande och flitigt vnder­wisande, omwände han en stor hop hedningar til then Christna trona: han war theslikes namnkunnog af härliga vnderwerks giörande, så at när the hedniske vti sin nöd äskade, lät han rägn komma neder af himmelen, och åter lät han komma solskin och klart wäder, med annat slikt som här til af Christelige Lärare fordras. The nne berömmelige mannen blef stadigt qwar vti Göthalandet, och predikade med ståndachtighet och oför­skräkt hierta HErrans JEsu Christi Namn för allom, och efter många och swåra kämpningar, them han ther gierna för Christi skull vtstod, antwardade han sin lekamen, som in vti döden segrade, åt Jorden, men siälen med härlighetenes krona zirad försattes til the himmelska boningar. Efter hans död förord­nade Ärchebiskopen en wid namn Acilinus öfwer the Landzor­ter; hos honom fans icke then ringaste egenskap, som en Bis­kop zira borde, förutan thet han war anseenlig af storlek: han war mycket rädder för at möda sin kropp; ty fast Göthernas sändebud ofta honom anmodade at han skulle them besöka, war doch alt sådant fåfängt, han förnötte doch sina dagar vti Cöln med kräselighet och wällust alt in til sin dödzstund. Emellan Norrwägen och Swerige boo Wärmelänningar och Finweder, samt andre som nu äro Christne och lyda til Scara Biskopz stifft. Näst i gräntzen til Swerige och Norwägen emot Norden, bo Skritt-finnarna, hwilke sägas kunna löpa i kapp med wildiuren; theras största stad är Helsingeland, och Hel­singeland är ett Landskap, hwar öfwer Stephhan blef förordnad til Biskop af wår Ärchebiskop, som ock hans namn ombytte, och kallade honom Simon, hwilken med sin predikan omwände och förskaffade HErranom Christo många troos bekännare ibland thet folket. Thes vtan äro otalige månge folkslag vti Swerige, bland hwilka wi hafwom förnummit Götherne, Wermlänningarne och en del af Skritt-Finnarna, eller ock the som liggia näst in til them, wara til then Christna trona om­wände.

Förthenskul at wi nu mågom giöra en kort beskrifning öfwer Swerigc, så hafwer thet Götherna wester vt belägna samt sta­den Scara, norr vt Wermeland med Skritt Finnarna, hwilkas hufwudort är Helsingaland; på södre sidan sträcker thet sig lika långt med thet Be/tiska hafwet, om hwilket wi tilförene hafwom talat, ther är then store staden Sigtuna: österut stöter thet in vppå the Ripheiska bergen, eller Riphällarna, hwarest äro stora ödemarker, diupa sniödrifwor och mycket kalt; ther äro ock wanskapelige menniskior, som följas åt vti hopar och förmena at ingen kan längre fram resa. Ther äro Amazonerne och folk, som sägas hafwa hunde-hufwuden, ther äro Resar, som hafwa ett öga vti pannan. Ther äro ock the som So/inus kallar Himantopodes, hwilka han säger springa på en foot, och sådane som längta efter at äta menniskio-kiött lika som wille­bråd; hwilke som the förthenskull vndflys, så böra the ock med rätta förtigas. För mig berättade Konungen vti Danmark, hwilken af mig med wyrdnat bör ihogkommas, at ett slags folk plägar nederstiga af bergzhögden in vppå slätmarken, och är thet hel owist hwar ifrån the komma, och sker thetta (sade han) en gång om åhret, eller hwart tridie åhr at the hastig infalla, och om man tå icke med krafft them emotstår, skiöfla the hela landet, och gå sedan straxt tilbaka; Annat mycket plä­gar man ock berätta, som jag för kortheten skull har låtit blifwa, och lemnar åt them at ther om tala, som kunna betyga sig hafwa thet med sin ögon sedt. Nu wiljom wi ock något tala om the Swenskas widskepeliga Gudztienst.

Thetta folket hafwer en härlig kyrkia, som Upsala kallas, och ligger icke långt ifrån Staden Sigtuna eller Birka: Vti thenna kyrkian, som är hel öfwerdragen med guld, dyrckar och tilbeder folket tre afgudars bilder: af hwilka then förnämste är Thor, som midt vti huset hafwer sin stol med tre högsäten bereddan, ther han sielf besitter thet medlersta rummet, sedan hafwer han Odin och Frigga på hwartera sidan om sig sittiande. Men hwars och ens theras bemärkelse är sådan: Thor, säga the, är förnämst, och vti lufften regerande, hafwer macht at vpwäckia liungeld och åskedunder, stormwäder och slagrägn, gifwer wäta och torka, och således befrämjar wäxt och sädz­fruchter. Then andre kallas Odin, thet är så mycket som en starkare, eller willsinnad, han anstifftar krig, samt gifwer men­niskiorna krafft och styrckia at kunna emotstå sina owenner och fiender. Then tridie är Frigga som meddelar menniskio­men frid och wällust; hwilkens beläte the ock afsättia med en mans lem; Men Odin afhilda the såsom en bewäpnad man, äf­wen som wåra pläga afmåla Mars. Thor bepryda the med en spijra, så at han synes oss föreställa hedningarnas Iupiter. The dyrka ock Gudar, som fordom want lefwande menniskior, hwilka the för sina stora bedriffter skull tilägna odödelighet, såsom ock vti then heliga Ansgarii lefwernes beskrifwelse läses, at the thet giordt med Konung Eric. Til hwar och en af thesse Afgudar hafwa the wissa Präster, som folkens offer frambära skole. Om Pestilentia och hunger trycker landet, tå offra the åt afgudenom Thor, Om krig vptändes, offra the åt Odin; men om bröllop skall anställas, offra thei til Frigga. Ther plägar ock hwart nijonde åhr fijras en stor och allmän högtid med alla Sweriges Ständers och tilliggande Länders enhälliga bewistande.

Til thenna högtijdz fijrande får ingen komma tomhändter, vtan måste hwar och en tilskiuta sin dehl, Konungar och Län­der, alle i gemen, samt hwar och en i synnerhet måste öfwer­sända sina gåfwor och skiäncker til Upsala. Och är thet fast obarmhertigt, och swårare än alt annat straff, at the, som hafwa antagit then Christeliga Läran, måste med penningar lösa sig ifrån thessa hedniska Seder. Theras offer är sådant: Af alle­handa diur, som mankiön äro, offra the nije lijf, med hwilkas blod hos them brukeligit är at blidka och försona gudarna, men kropparna vphängias vti en Lund, som ligger näst in til kyrkian. Ty thenna Lunden är så helig och wyrdsam hållen af the hed­niska, at hwart och ett trä ther vti genom the döda kroppars förrotnelse förmenes wara inwigt, och således hålles för Gud­dommeligit. Ther hängia ock hundar samt hästar tillika med menniskior, hwilkas kroppar om hwar andra förblandade, en vtaf the Christna berättade för mig sig hafwa sedt siuttijo och twå tilsamman hängiande: Men the dödzsånger och Högtidz­wijsor som äro wanlige at siungas vti sådane theras samqwämm finnas åtskillige och obehagelige, therföre må the häller för­tigas.

Vti samma thetta rijket tildrog sig nyligen något märkwär­digt, hwilket för thes sällsamhet och vnderliga vtgång skull nu wida vtspridt warder, så at ock rychtet ther om kom in för wår Ärchiebiskops öron. Ty en af the Präster, som vti Upsala war wan at tiena och offra Afgudomen, blef hastigt blinder; ifrån hwilken swaghet Afgudarna honom ingalunda förmåtte hielpa: När nu then förnuftige mannen tilägnade sådant icke naturlige orsaker; vtan at han med blindhet war slagen för sin Afgudadyrkan och widskepelse skull, medelst hwilket han be­fann sig hafwa förtörnat the Christnas Alzmechtiga Gud: Sij, vti samma natten vppenbarades honom en mycket deijelig Jungfru, frågandes honom om han wille troo vppå hennes Son, förkasta och wedersaka the Afguda beläten som han här til dyrkat hade, så skulle han få sin syn igen. Thet han och glad­lynt lofwade sig wilja göra, och vndandrog sig icke at willja vndergå, ja om man än något swårt och mödosamt wille honom påbörda, allenast han ther igenom en sådan förmån winna kunde. Än widare sade Jungfrun, til skallt förwisso weta, at thetta rummet på hwilket nu så mycket oskyldigt blod vtgutit warder, skall här näst mig til heder inwigt och helgat warda. Ther om, at icke något twifwelsmål må tig infalla, så haf tin syn igen i Christi namn, som min Son är. Strax fick han sin syn igen, och trodde; samt reste til alla omkring liggande länder, öfwertalade the enfaldiga hedningar, som snart stodo til at be­weka, at the ock trodde vppå honom, som gaf then blinda sin syn igen. Af hwilka vnderwerkande orsaker, som theras om­wändelse befrämja wille, blef wår Ärchebiskop bewekt, och med lydna efterkom strax then röst af HErranom, som säger: Se til och lyffter edra ögon vpp, ty landet är nu hwijtnat och moget til skördandena, förordnade alt therföre Adalvardum then yngre, öfwer thessa Landskaper, hwilken han vthtog af thet Bremiska klerkeriet, som ock war en lärd och skickelig Man; Effter then berömliga Konung Stenchils befalning genom thes vtskickade budskap, satte han sig neder vti Sigtuna stad, som är belägen en dagsresa ifrån Upsala. Eljest är här sådan resa, at när man seglar öfwer hafwet, ifrån Skåne vti Danmark, kan man på femte dagen komma fram til Sigtuna eller Birka, ty the äro eij långt aflägsne från hwar annan. Men om man reser Landwägen ifrån Skåne, Göthaland och staden Scara, Te/ge och Birka, så kan man komma efter en månadz förlopp fram til Sigtuna.

Oss är berättat af några Biskop Adalwardi följeslagare, at när han kom til Sigtuna. och ther allenast höll en Mässa, blefwo honom therföre siuttio mark silfwermynt vti handen gifne; Ty med sådan andacht och åhåga til Gudz ordz hörande wisa sig aHe the folk, som boo vnder Norre Polen: Wid tilfälle vnder sin resa for han ock til Birka, hwilken stad nu är ödelagd och förstörd, så at näppeligen några spår effter staden mera synas kunna, hwarföre kunde man eij heller then helige ArchieBis­kopens Vnnos graf ther sammastädes finna. Adalwardus begif­wer sig in åt S\verige med en stor ifwer til at vtsprida Gudz ord och heliga Evangelium, och omwände alla som woro vti Sigtuna. samt the som ther omkring bodde, förde han inom en liten tidz förlopp til then Christeliga trona. Han förenade sig ock genom förbund med then helige Mannen Egino Biskopen vti Skåne, at the både skulle förfoga sig til thet hedna afguda templet som Upsala kallas, at the ock ther til äfwentyrs HEr­ranom Christo måtte wisa någon frucht vtaf sit arbete, wiljan­des giärna vndergå allehanda slags pinor och plågor, om the allenast förmåtte så mycket vträtta at thetta huset worde för­stördt, som war rätta hufwudgrunden til then wederstyggeliga widskepelsen: Ty om thet worde förstört eller i aska lagt. skulle ske, at en allmän omwändelse, af alla Landsens inbyg­gare antagen, ther vpå fölgde. Når then gudfruchtige Konung Stenkil märkte thesse tros bekännare hafwa fattat sådant råd, at wilja ther igenom vtrota thet grufwelige afguderi, och at then gemene hopen här öfwer knorrade; afbögde han them med försichtighet från sådant vpsåt, betygandes ther vtaf kunna ske at the blefwo til döden dömde, och han drifwen vti Landz­flychtighet, som han wåldzwärckare och illgierningzmän vti Fä­derneslandet infört hade, och at alle lätteligen skulle falla til sit förra afguderi igen, the som nu trodde vppå Christum; så­som ses kunde nyligen wara skedt vti W'enden (1066, Godschalk dräptes). til thetta ko­nungens tal samtyckte Biskoparna, men reste omkring alla stä­der vti Göthalandet, slogo sönder afguda beläten, och om­wände många tusend af thet hedna folket til Christna trona och Gudz sanna kännedom. Och thetta ware nu sagt om Swe­rige, thes Gudztienst, Offer och Seder.

Såsom Noriget är thet yttersta Landskapet vti weriden. altså kan thet lämpeligen vtaf oss införas vti thenna bokenes sidsta del. Thetta Landet kallas nu för tiden Norwegen; om hwilketz belägenhet och storhet wi tilförene hafwom förmält något vti gemen, tå wi beskrefwom Sweriges belägenhet. Men nu wil man thet i synnerhet tilkänna gifwa, at thetta Land vti längd sträcker sig in emot yttersta Nordenes strek, hwar af thet ock sit namn bekommit hafwer. Men sin begynnelse tager thet ifrån the högt vpstigande bergzklippor wid hafzsundet, som man Belt kallar; Sedan wänder thet sig med stadigwarande bergzrygg åt Norden, och när thet med sin omkretz hafwer lika som afstängt thet stolta och brusande Westerhafwet, tager thet omsider sit landamäre vppå the Riphaeiska bergen; ther ock jordenes kretz äfwen slutes, lika som trött och oförmögen at widare gå. Norwägen är, för the skarpa bergen, samt för then häfftiga och omåtteliga kiölden skull, then ofruchtsam­maste ort, allenast beqwäm til boskapsbete, och förthenskul föder och vpfostrar han[!] the tappresta soldater, hwilke intet warda klemuge af kräselighet och öfwerflöd, som gemenligen hoos them brukas hwilke sädz frucht ymnogt hafwa. Offtare antasta the andra med krig än som the sielfwe beswäras af någon. Vtan någon afwund och missförstånd bo the tilsammans med sina grannar the Swenska, oansedt the vnderstundom doch icke ohemult warda oroade af the Danske, som äf­wen lika tryckias af armod. Therföre nödgas the, af brist på nähring och vppehälle, fara omkring hela werlden, och genom siöröfweri föra med sig hem stora werldenes rikedomar; på sådant sätt förbättra the then brist, som vti landet finnes. Men sedan the hafwa antagit then Christeliga läran, hafwa the ock fått bättre vnderwisning, at man skal älska frid och sanning, wara nögder med sin fattigdom, ja vtskiffta åt them fattigom thet the hafwa församlat och besittia; men ingalunda, såsom tilförene, tilhopa skrapa hwad förr vtdelt är: Och emedan alle vtaf begynnelsen betiente sig af förwetna och fördömmeliga konster, bekänna the nu af enfaldigt och trogit hierta med Apostelen then korssfäste Christum. Med återhåld och måttelighet öfwergå the alla Menniskior så vti mat som vti seder, älskande högeligen sparsamheten och höfligheten; thess vtan wyrda the Presterna och sina kyrkior så högt, at näppligen then hålles för Christen, som icke dageligen gifwer något för Messan och Gudztiensten, som han hördt hafwer. Men döpelsen och HErrans Nattward, Altarens helgande och Presternas inwigande, måste hos them och hos the Danska för stora penningar kiöpas; hwilket missbruk man tror wara vpkommit af Presternas girighet, effter the olärde folken hwarken ännu weta, ei heller willia gifwa tiende, therföre betwingas the vti annat som borde friwilligt gifwas. Ty the siukas besökning, och the dödas begrafning, måste alt med penningar betalas. Altså warda hos them the beprislige seder, så wida jag har för­stått, allena genom Prästernas girighet skiämde och förwärrade.

Mångastädes vti Swerige och Norige, bruka the som äro af ädelt stånd, then handling, at the beta boskap som Patriarcherne fordom giordt hafwa, och föda sig af sina händers werk. Men alle som boo vti Norige äro gode Christne, vndantagande the som boo vtom Norre-Polens strek wid Wester-hafwet långt afsides: hwilke sägas ännu så mycket förmå och vträtta med sin truldom, at the bekänna sig weta alt hwad som giöres i werlden af hwar och en menniskia; som ock kunna the draga stora hwalfiskar in vppå stranden med sin kiusning och beswärningar, och annat som vti skrifften om trulkarlar läses, thet förekommer them mycket lät at giöra. Vti the skarpa bergzalfwor, som ther finnas, hafwer jag hördt sägas at qwin-folk boo, som hafwa skiägg; men männerne hafwa mäst sit til­håld vti skogarna, och låta sällan se sig; the bruka wildiurs skin för klädnat, och när the tala sig emellan, sägas the mera gnissla än som vtförligen tala, at the näppligen kunna förstås af the näst tilliggande folken. Vti thessa bergachtiga Landzor­tema är en sådan ymnighet af skogzdiur och willebråd, at mast hela Landet har sin föda af foglar och diur som i skogen fångas. Ther fångas Boffeloxar, Vhroxar och Elgar, såsom vti Swerige, men Wildoxar fångar man vti Wenden, och Ryssland; Allenast vtl Norwegen finner man swarta räfwar och harar, samt hwita Mårdar och hwita Björnar, hwilka lefwa vnder watn lika som Vhroxarna. Och emedan thet mycket finnes som för oss alde­les owant och fremmande är, therföre lemnar jag åt thetta Lan­detz inbyggare, at widare om thetta och annat meer berätta.

Trondhem är hufwudstaden vti Norwegen; hwilken nu ar zi­rad med många härliga kvrkior, ther Gudztienst hålles med mvcken folkrijk sammankomst. Vti thenna staden ligger then helige Olufs Nordiske Konungens och ståndachtige tros­bekännarens kropp, wid hwilkens graf HErren Gud ännu i dag giör och werkar stora Vnder och Järtecken med menniskiornas hälsas ätergifwande, så at ock tijt ankomma folk af widt be­lägne orter, the ther mena sig kunna winna hielp medelst thenna tros-bekiännarens förtienst. Men wägen som the resa skole, är thenna: ifrån Aleburg eller Wendila vti Danmark, när man går til siös, kan man pa et dygn segla öfwer til staden Wik (Bahus) vti Norwegen, ther ifrån seglar man på wänster sidan om Noriges strander, och effter femte dagens förlopp kommer man til sielfwa Staden som kallas Trondhem. Man kan ock resa en annan wäg til landz, som går från Skåne vti Danmark, alt vp til Trondhem; Men thenne wägen är långsammare för bergen skull; och emedan han är också farlig, ty vndfly honom merendels alle resande.

Ifrån England ankom then förste Biskopen til Norige, Johannes benämd, hwilken omwände och döpte Konungen till­lika mcd alt folket: Efter honom kom Grymkil. som ta war Konung Olofz sändningebod til Ärchebiskopen Unwan. Vppå them fölgde then tridie, then samme Sigfrid, som predikade både hos the Norska och Swenska, och lefde alt in til wår tid, tillijka med andra Präster, som äfwen namnkunnoge woro ibland thetta folket: Effter hwilkas dödeliga frånfälle wår Är­chebiskop, vppå Nordiska folketz begiäran, förordnade Bisko­pen Tholf at boo vti staden Trondhem. och Sigward at förestå the kringom liggande orter. Men Ascot och Bernhard sände han bort ifrån sig, gifwandes them en nöisam skänk och betalning för sin resa, oansedt han thet illa vptog at the af Påfwen in­wigde woro. Genom thesse kyrckio-tienare har Gudz ord in til thenna dag giordt frucht, så at Församlingen förkofrat sig til många siälar, och then helige Modren Gudz kyrckia med härlig tilväxt i alla the Nordiska länderna sig vtwidgat. Doch för then så nyligen inplantade Christendomen, woro ännu inga Biskopz stifft afdelade, til sina wissa gräntzor, emellan the Norska och the Swenska,. vtan hwar och en Biskop, som vtaf Konungenom eller folkena antagen är, arbetar vti gemen på Gudz Försam­lings vpbyggelse, gåendes omkring hela landet, at draga så manga som the kunna til then Christeliga trona och läran, vppå them the ock sedan hafwa acht och inseende, så länge the lefwa, och thet vtan alt afwund och missförstånd.

Vtom Norwegen, som är thet yttersta land vti Norden, fin­ner man icke then ringaste platz ther menniskior boo kunna, vtan thet oändelige och förskräckelige Wester-hafwet, som går kring hela Norden, stöter ther in. Thetta hafwet äger många öijar, som icke äro af ringa anseende, och liggia tvärt öfwer gint emot Norwegen, och äro nästan alla the Nordiskas wälde vndergifne, förthenskul the eij heller böra af oss förbigås, emedan the ock höra til then Hamburgiska Biskopen och thes dom. Ibland thessa äro öijarne Orchades the förnämste, hwilka the Barbarer Orkenöijarna kalla; och liggia vtspridde kring om hela hafwet lika som Cyclades. Om thessa synas the Romerske handlingars skrifware, Martianus och Solinus således hafwa berättat: Vtom Britannien äro öijarna Orchades, hwarifrån thet oändeliga wida Wester-hafwet sig vtsträcker: Af thessa öijar äro tiugu aldeles öde och vtan inbyggare, men 16. beboos. Orkenöijarna äro alle tilsammans wid pass 40. Öijarna Elecri­des liggia eij heller långt ther ifrån, så kallade ther af, at vppå them wäxer Bämsten, Orkenöijarna äro belägne emellan Norwegen, Britannien och Irland, och synas lika som ligga och leka vti thet brusande Wester-hafwet, samt förackta och trotza thes fräsande swallwågor. En del berätta at man kan segla til them på et dygn, från the Nordskas stad Trondhem. Äfwen så långt säges ock wara antingen man ställer sin resa til England eller på andre sidan wänder sig åt Skottland. Til samma Orken-öijar hafwer wår Ärchebiskop först förordnat och instält, effter Påfwens befalning, Thorulfer til Biskop, vti staden Blascona, på thet han skulle draga omsorg för them alla, ehuruwäl the tilförende stodo vnder the Engländiska och Skottiska Biskopars styrelse.

Öen Thyle, ligger mycket wida afsides ifrån the andra öijar, långt vti Wester-hafwet, och säges näppligen wara någrom be­kant. Om thenna finnes mycket förmält, så af the Romerska handlingars skrifware, som af the Barbarer, hwilket at förtälja wäl wärdt är. Then yttersta af thessa öijar, säga the, är Thyle, vppå hwilken om sommartiden och wid sol-stadbragdet, tå so­len går in vti eller vnder himmels-teknet kräfwetan, är allde­les ingen natt; Och förthenskul ther emot om winteren, tå so­len går in vnder Stenbockens tekn, är thersammastädes ingen dag: Och thetta mena somblige skola ske til skifftes på hwarjo sex månader. Beda skrifwer ock, om the liusa sommar-nätter vti Britannien, at när man wid sommartiden vti sex månader hafwer stadigwarande dag, giöra the oss ofelbart löffte om, at ther emot få äfwen så lång nattetid om winteren, när solen är borto vnder jorden. Hwilket Pytheas Massiliensis skrifwer ske vppå öen Thyle, som är belägen när man seglar åt Norden, 6. dagzresor ifrån Britannien. Therföre ock thenna öen Thyle kallas nu Island, af Isen som betäcker och hölljer Wester-hafwet. Om thenna Ö berättas ock thetta, som wärdt är at min­nas: At Isen som ther ligger, är för ålder skul så torr, och så swart, at han brinner när man tänder eld vppå honom. Thenna öen är fast mycket stoor, så at hon in om sin jordkretz inhåller åtskilliga folkslag, hwilke lefwa allenast vtaf boskaps afwel, och kläda sig med theras skinn: Ther wäxer ingen säd, och finnes ingen förråd vppå wed och skog; therföre boo the vti jordkulor; the liggia och boo tilsammans, vti ett huus och vnder ett taak med sin boskap, och betiena sig nästan tillika med them af samma spijs. Altså föra the vti enfaldighet ett heligt och ostraffeligit lefwerne, emedan the intet mera sökia och efftersträfwa, än som naturen medgifwer och tilstädier, och förthenskul kunna gladeligen säga med Apostelen. När wij hafwom kläder och föda, låtom wij oss ther med nöija. Ty bergen hålla the för fasta städer, och kiällorna för sin kräse­lighet: Jag kan med fog skatta thet folket lycksaligt, emedan ther vti theras fattigdom ingen afwundas öfwer them; Och ther vtinnan allralycksaligast, at the alle hafwa antagit then Christe­liga läran och sig Christum iklädt. Vti theras seder finner man mycket berömligit; besynnerligast wisar sig hos them en rätt­skaffens kiärlek, af hwilken herflyter thet, at alt thet the hafwa, lemna the allmänt, så wäl åt fremlingom som them hemföddom. Sin Biskop wyrda the som konung, efter hans godtyckio ställer alt folket sig: hwad som han efter Gudz wilja, efter skrifftenes anledning, eller efter andra folks loflige stifftningar förordnar, thet erkiänna the för lag.

För hwilkas skul wår Ärchebiskop tackade Gud högeligen, at the vti hans tid omwände äro, oansedt the för then antagna Christeliga trona, höllo sig wid förnufftzens lag, och gingo så­ledes icke långt ifrån wår sanna Gudztienst: Therföre förord­nade han öfwer them, efter theras begäran, en gudelig och from man benämd Jsleph. hwilken blef ifrån samma landzort försänd til Ärchebiskopen, och blef ther någon tid med största heder och ähra qwarhållen, tå han imedlertid lät sig ther om vnderwisa, vti hwad stycker the nyligen til Christum omwände folk hälsosamligen borde läras, genom honom sände ock Är­chebiskopen skrifwelse til Isländarena och Grönländarena, hälsandes kiärligen och wyrdsamligen theras Försambimgar, samt lofwande sig oförtöfwat wilja komma til them, at the måtte inbyrdes fulkomligen glädia sig. Vti hwilka ord, Arche­biskopens härliga wilja, som han genom sitt sändebud yppade, bör berömmas, emedan wi ock läse at Apostelen Paulus war sinnad at resa åt Hispanien, til at predika Gudz ord; thet han dock icke förmåtte fullfölja. Thetta hafwer jag altså förstått sanfärdigt wara, om Island, och thenna yttersta öen Thyle, gåendes förbi alla fåfänga sägner.

Men ännu äro ock många andra öijar, vti Wester-hafwet, ibland hwilka Grönland icke then minsta bör räknas, som lig­ger långt vt vppå diupet vti hafwet, emot the Swenska bergs­högder Riphällarna. Til hwilken föregifwes at man ifrån Nor­diska stranden, kan segla på 5. eller 7. dagar, lika som til Is­land. Menniskiorne äro ther blågröna til färgen lika wid haf­wet, af hwilken orsak öen sit namn bekommit hafwer, och för­hålla the sig vti lefwerne lika som Isländarna: vndantagandes thet at the äro grymmare til sinnes, och genom siöröfweri til­foga them siöfarandom skada. Thet säges ock, at the nyligen hafwa antagit trona, och nu af Christo namnet bära.

Then tridie öen är Halogland, som ligger närmare in åt No­rige, men icke olik them androm vti storlek. Vppå thenna öen ser man om sommaren wid soolståndet vti samfälte 14. dagar, solen stadigwarande vppe öfwer jorden; Och om winteren sy­nes hon intet, vti äfwen så många dagar. Thetta tyckes wara en vnderlig och förborgad ting för thet olärde och enfaldige fol­ket, som intet weta, at dagarnas olika längd, förorsakas af solenes til skifftes närmare annalkande och åter bortgående: Ty, för jordenes kretz rundhet skull, följer nödwändigt at solen vti sin omgång, ther hon kommer närmare, giör dag, men ther ifrån hon bortgår lemnar hon natt och mörker. Hwilken, när hon om sommaren vpstiger emot solståndz-streket, förlänger dagarna och förkortar nätterna, för them som boo vti Norden; Men när hon går neder tilbaka, åt thet solståndz-streket som winterstadbragd kallas, giör hon äfwen thet samma them, som söder vt boo; Thetta förstår icke thet enfaldiga folket, och therföre kalla the thet landet heligt och lycksaligt, som sådana vnderwerk menniskiomen beteer. Ty hafwer ock Konungen (Sven Estrithson) vti Danmark med många andra betygat, at sådant skier ther, så wäl som vti Swerige och Norwegen, och vppå andra, vnder samma himmelsstrek liggande, öijar.

Thesutan berättade han ock, at ännu en annan Ö är afmång­om vpfunnen vti Westerhafwet, som kallas Winland, förthen­skul at ther wäxer wijnträn, fast them ingen planterar, som gifwa vtaf sig thet aldraskiönaste wijn. Ja, thenna ö är ock ym­nig af sädzfruchter som friwilligt wäxa, thet wi förnummit haf­wom icke af någon dichtad inbillning, vtan af the Danskas wissa berättelse. Vtom thenna ön finnes intet land som kan be­bos vti Wester-hafwet, vtan all then rymd, som ther vtom sig widare sträcker, är vpfyld med olidelig kiöld, stadigwarande Is och ett faseligit mörker: thet ock Martianus wet berätta, tå han säger: At man kan icke segla en dagzled vtom öen Thyle, ty hafwet är sedan med Is betäkt. Thetta hafwer then mycket för­farne Nordiske höfdingen Harald nyligen försökt, tå han be­sichtigade Norra hafwet, på thet han måtte finna thes widd, tå ock omsider sig yppade för hans ögon en ingång til then slu­tande werldenes ända, som med ett förskräckeligit mörker be­seglat war, ther före han ock wände sin kosa tilbakas, och icke vtan största äfwentyr kunde vndslippa thet hiskeliga afgrundz diupet.

Ther til med berättade för oss salig vti åminnelse Ärche­biskopen Adalbert, at någre adelsmän ifrån Frisien. hafwa vti thens Biskopens tijd, som näst för honom war, seglat åt Nor­den, vti thet vpsåt, at the thetta hafwet öfwerfara och besee skulle; therföre at the hörde sägas, af thetta landetz inbyggare, at när man reser rätt fram norr vt, ifrån mynningen af floden Wirraha, finner man sedan intet widare något land, vtan thet wida hafwet, som Libersee kallas. Vtaf nyfikenhet at vtforska thetta, hafwa the sammansworne och förenade swenner, lossat ifrån the Frisers strand, och gått til siös med glädie rop och anskrij til vpmuntring. Och tå the lemnade bak efter sig Dan­mark på then ena sidan, och på then andra Britannien, kommo the til Orknöijarna, hwilka, på wänstra sidan liggande tå the gingo förbi, och hade Noriget på höger handen brede wid sig, få the, effter et långt togande och seglande, Island in: ther­ifrån segla the ännu widare, och komma til yttersta Norre­Polen, sedan the hade sedt bak efter sig alla the öijar, om hwil­ka wi nu här tilförende nämt hafwom; tå anbefalla the sin resa och sit dristiga förehafwande then Alzmächtige Gudenom, samt then helige tros bekännaren Willehad och ther vppå råka the hasteligen in vti thet kalla och med mörker betäkta hafwet, ther man näpligen något see kan. Och si! tå hände sig, at then ostadiga i en gräselig giöla omkringströmande Malströmen, then man Euripus kalla må, när watnet tilbaka löpte til sin hem­liga och fördolda vhrsprungz kiälla; vti sit häfftige anfall och förskräckeliga fors med sig bringade, och til afgrundz öp­ningen förde, the olykliga och förtwiflade Siömännerna, som tå intet annat sågo för sig, eij heller vppå annat tänka kunde, än döden. Thenna afgrundz giölan säges wara thet omäteliga diup, vti hwilket hafsens watn, tå thet vtswallar ifrån sina wan­liga strander, och synes lika som aftaga, aldeles vpslukas, och åter straxt vtspyes och tilbaka kastas: thet man plägar swall och vpflod kalla. När the tå åkallade allena Gud om nåd och barmhertighet, at han wille anamma theras siälar, bortryckte thet häfftiga hafwetz tilbaka fallande ström, och inom sin giöla vpswälgde, några skep af samma medfölje; Men the andra kas­tade strömen tilbaka och dref them til ryggia långt ifrån the andra med et starkt vtfall: Altså wordo the, genom Gudz syn­nerlige försyn och hielp befriade ifrån then närwarande, och them för ögonen och öfwer hufwudet swäfwande faran; tå the ock lade sig med all macht och styrkio vppå årorna, at the ock måtte jämte flodens tilhielp sielfwa befrämja sin wälfård, och vndflyckt vtur faran. Tå the nu hade vndkommit then stora farligheten, så wäl som thet fasliga mörker och häfftiga kiölden, träffade the oförmodligen til en Ö, som alt omkring war med höga bergsklippor omgifwen, och befäst lika som en stad: Tit the förfogade sig at beskåda orten, och funno ther menniskior som om middagztid lågo vti diupa hål och jordkulor, för hwilkas dörar fans liggande en otrolig myckenhet af gyllene kiäril och annan sådan Metall, som hålles före sälsam til at finna, och i werlden dyrbar skattas. Hwarföre slöto thesse hos sig at lyffta en del af thenna dyrbare skatten, så mycket som the kunde bära, them båtzmännerne som skyndsammast och med glädie til skeppen bortsläpade: Tå the hastigt blefwo warse bak effter sig kommande menniskior, som woro af en omennisklig storlek, hwilka man hos oss plägar kalla Cyclopes eller Resar; och fram för them lupo hundar, til anseende mycket större än som wanligit är; hwilke, som the häfftigt til­rusade, blef en af thesse följeslagare fastgripen, och vti et ögnablek och för allas åsyn af them vti stycken söndersliten: Men the andre blefwo vptagne vti skeppen, och vndsluppo således: tå Resarne i hamn och häl them fölgde efter, och skri­jade at thet gaf skall alt vp i himmelen, såsom the sielfwe be­rättade ther om. Medelst en sådan lycka wordo the Friser led­sagade och kommo til Bremen, therest the berättade alt vti ord­ning för Ärchebiskopen Alebrand, och offrade åt HErranom Christo, och hans trogne bekännare Willehad, taksäijelse-offer för sin lyckeliga återkomst och lifvetz bibehållande.

Ther är ock mycket annat, som icke orimmeligen här kunde förtäljas, om thetta hafwetz brusande ström, som sig vprörer twå gånger om dagen; hwilket är för allom ett stort vnderwerk, så at the naturkunnige, som noga efftersöka och ransaka all tings hemliga och förborgade orsaker, måste här stanna vti twifwelsmål, tå the intet weta eller finna kunna hufwud­orsaken och vrsprunget, til en så vnderlig flod. Och ehuruwäl Macrobius och Beda synas något tala här om, så bekänner dock Lucianus sig intet weta; åtskillige som här om skrifwit, täfla sins emellan med stridiga meningar: Men äro alle ifrån hwar annan skiljachtige, så at the sig grunda vppå owissa skiäl; doch är oss nog, med Propheten at vtbrista: HErre huru härlige äro tine werk, och til hafwer them alla wisligen förordnat, jorden är full af tin ähro och macht. Och åter: Himlarna äro tine, och jorden är tin, och tu regerar öfwer hafwen, och tine domar äro ett outransakeligit diup, therföre kallas the ock med rätta obe­gripelige.

Thetta är thet wi hafwom förståt och inhämtat om the Nor­diska ländernas natur och egenskap, samt skattom böra föreställas til then helige Hamburgiska Församblingens heder och ähra, hwilken wi nu see genom Gudz nåd så hafwa sig för­kofrat vti gudachtighet, at en oräknelig myckenhet af folk, för hwilka thenne år et hufwud och Ärchebiskopzsäte worden, hafwer genom thes waksamma vnderwisning och predikan, til största delen anammat Christum och then rätta trona, och så wida gått med sin predikan, at rösten af Evangelii ord hafwer icke stannat förr än hon ock yttersta werldenes ändar med sitt hud vpfylt hafwer. Hwilket hälsosamma budskap til hed­ningarna, then helige Ansgariu's först vppå sig tog at förrätta, och altid sedan in til thenna dag år wordet förbättrat, medelst önskeliga förkofringar, så at man vppå thesse folksens omwän­delse har troligen arbetat, in til then berömliga Ärchiebisko­pens Adalberti dödh, wid pass nu vti samfälte 240. åhr.

Sij altså! thesse grymma ock wildsinnade, Så wäl Danske som Norwegiske och Swenske folkslagen, som efter then sa­lige Gregorii ord til at tala, intet annat wiste, än at hotas med omildhet, hugg och slag, hafwa nu långt för thetta lärdt at siunga Halleluja och lofwa HErran Gud. Sij! thet rofachtiga folket, vtaf hwilket, som wi förnimmom, alla länder så vti Frankrijket som vti Tyskland, hafwa fordom want plundrade och förhärjade, lefwer nu förnögt med sina gräntzor; och säger med Apostelen: Vij hafwom icke här någon warachtig stad, vtan sökiom thet tilkommande, och hoppoms at få see HErrans goda vti the lefwandes landom. Sij! thetta landet som förr war fasligit, så at ingen kunde komma tit för afguderi skul, och al­lom otäkt, lika som Gudinnans Dianä altar som med the Scythers blod altid bestänktes, hafwer nu thenna naturliga wild­sinnigheten afklädt, tillåter nu och med opräckta händer emot­taget the sanna Gudz ordz Lärare, the förra diefwulens altar och stifftningar förstörer, vpråttar här och ther vti landet kyr­kior och församlingar, och Christi namn lofwar och prisar en­hälligt med hierta och mun; Förty, en sådan förwäxling kom­mer af thens högstas hand, och så hastigt vtsprides Gudz thens Alzmächtiges ord, så at ifrån solenes vpgång til thes neder­gång, ifrån Norr och ifrån hafwet, skal HERrans Namn lofwat och helgat warda, och alla tungor skola bekänna, at JEsus Christus är HERren GUD Fader til ähro, then ther lefwer med Fadrenom och then Helga Anda, samt regerar i alla ewighet, Amen.