Min Gud, hur är min själ från dig
i villa natten gången?
Min ande ropar uti mig,
i stoftets bojor fången.
Låt mig ännu din nåd få se:
fördölj ej mer ditt an!ete
för mig, min Gud och Fader!
I fjärran hör jag väl din röst,
men mörker mig betäcker.
Jag finner ingen ro och tröst,
ty synden mig förskräcker.
Jag törstar efter nåd och ljus,
men ligger än i stoft och grus:
upprätta mig, min Fader!
Om jag än sökte natt och dag
att min förlossning finna,
är jag af egen makt för svag
att synden öfvervinna.
Jag vacklar som det veka rö,
jag drifves som på stormig sjö;
Gud, var mitt ankarfäste!
Med kraften af ditt ord mig stärk,
med tron mig fast omgjorda;
din Helge Ande låt sitt verk
uti min själ fullborda
och lär mig lägga all min brist
på Frälsaren, min Herre Krist,
som bar all världens synder.
Du, Herre, är min starkhets Gud
och mäktig i de svaga;
du kan mig med din nådes bud
ur djupets nöd upptaga
och genom mörkret lysa mig
till evig salighet hos dig
i Jesus Kristus. Amen.
