Från Wikisource, det fria biblioteket.
Och alltid har hon dängt mig,
på dörren har hon slängt mig;
när kvinnfolk fått sin vilja fram,
har hänt att karlar hängt sig.
Jag tänkte: Öl vid egen ugn,
mens hustrun styr och ställer!
När en blir gift, så får en lugn
— jo lugn fick fanken heller!
Min sista tröst är nu: »Må tro,
när i min grav jag sänks, ni,
på vedermödan evig ro
i himmelen mig skänks, ni?»
Och alltid har hon dängt mig,
på dörren hon slängt mig;
när kvinnfolk fått sin vilja fram,
har hänt att karlar hängt sig.
