1.
Min lilla Elin, min dotter snäll
Helt tankfull satt på mitt knä en qväll.
Den märka kartan framför mig låg,
Der hela verlden hon målad såg,
Hvars ljusa fläckar blott här och der
Beskrifva nejder,der ordet är
Förkunnadt och Herren känd.
2.
Och Elin frågar: "Min moder säg,
Vill du gå med mig den lång väg,
Vill du gå med till den mörka ort,
Der ingen vet hvad vår Jesus gjort,
Och säga barnen, de stackars små,
Att Jesus lidit för dem också
Och vunnit åt dem ett land?"
3.
"Min lilla Elin, mitt barn du får
Visst dröja än till ett annat år.
För späd du är att bland vilddjur gå,
För späd och rädd att i kamp bestå.
En brännhet sol och en kylig vind
Tar bort all helsa från Elins kind,
All kraft från dess späda fot."
4.
"Men moder, vill ej vår Jesus kär,
Att alla veta, hur god han är?
Helt visst han vill att båd' du och jag
Ej ska' förgäta hans hjertelag,
Men villigt bruka den skatt vi fått
Och öppet säga, hvad salig lott
Han unnar hvarenda själ."
5.
Ja väl, min Elin, det är hans bud,
Att hela verlden skall känna Gud.
Se hit, mitt barn, ner i dalen står
En liten koja, ett barn der går,
Som aldrig hört hvad vår Jesus gjort.
Gå ned till kojan, den mörka ort,
Mitt barn, med ditt glada bud."
6.
Och Elin gick till den kojan säll
Så mången morgon, så mången qväll.
Dess vittne troddes, dess bön blev hörd;
Af Jesus funnen, af Anden rörd,
Nu bedja barnen de begge två.
Till hednaverlden kanhända gå
De dit till ett annat år.
