Min son på galejan (1835, 5te uppl.)/Till Läsaren
|
Första finska tåget → |
Till Läsaren.
Auctor, som war begåfwad med ett eldigt snille,
och hade berömlig insigt i flere wetenskaper, blef
år 1769 antagen i Swenska Ostindiska Compagniets
tjenst, och följde med på skeppet Finland, till
Canton i China, såsom Embetsman.
Under den ledighet som hans Embete kunde medgifwa, sysselsattes hans lefwande och lekande inbillningskraft med hwarjehanda föremål.
Resan war så beswärlig som lång, och fordrade något nöje. Vår Auctor utwalde sitt ämne: att hålla Dagbok öfwer allt hwad som kunde ådraga sig hans uppmärksamhet. Som han ägde ett rikt förråd på tankar och infall, samt en flytande penna, så kostade hans arbete honom ingen plågsam möda. Öfwer allt munter, tydlig och otwungen, förnöjer han Läsaren med angenäma betraktelser, lustiga beskrivningar, tokroliga reflexioner och fintliga uttryck. — Afsigten war att måla, men ej försmäda. — Hans goda, glada och alldeles Swenska hjerta röjer sig allestädes.
Jag har ej känt denne hedersmannen. Jag har allenast på begäran behörigen öfwersett denna artiga berättelsen, som han lemnat oss öfwer sin mödosamma resa. En berättelse, hwilken utan twifwel blifwit mera städad, mera riktad, om han icke så hastigt slutat sin jordiska wandring.
Om han förtjent sine Landsmäns högaktning för lärdom och wackra insigter i åtskilliga wetenskaper, så bör han äfwen wärderas, för det han förstått hushålla med nöjet, och ej missbruka detsamma. Nöjet är lifwets balsam. Det är willfarelsen, det är missbruket, som förbyter nöjet i last. — Beklagom de olyckliga warelser, som icke känna det som kan försötma lifwets bitterhet. — Nöjen gifwa wåra sinnen nya krafter, sätta wåra tankar och begär i mera frihet, lindra wåra beswär, och knyta de band fastare, som böra förena menniskor. Men wid alla nöjen bör själen rådfrågas.