Min vän är min, och jag är hans

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Min vän är min, och jag är hans
av Fredrik Engelke
Texten bygger på Höga Visans verser 1:2 och 2:6. Flera versioner av en psalmtext med denna inledningsrad finns publicerade. Om även de äldre är av Fredrik Engelkes författarskap eller annans penna är osäkert. Här presenteras inledningsvis en version som kan vara från Engelkes herrnhutiska yngre period som psalmförfattare eller av annan författare. På Wikipedia finns en artikel om Min vän är min, och jag är hans.


En äldre version, ur en sångbok som saknar titelsida och omslag

Min vän är min, och hans jag är,
I Jesu hjerta rum jag funnit,
Mig, arma barn, Han har nu vunnit,
Han har mig städs så hjertligt kär.
"Min Wän Han säger,
Ja, Jag har Dig köpt med lydnad, blod och smärta,
Då jag din synd på korset bar,
Och nu Jag ega will ditt hjerta."

2.
O, Jesu god, min äkta wän,
Mitt hjerta tag för all din smärta!
O, Du har gifwit mig ditt hjerta.
Så skall du hafwa mitt igen!
Jag fröjdar mig, att Du så will.
Jag ångrar ej det sälla byte,
Och Du det aldrig ångra will!
Ack, kärlesbandet fast Du knyte!

3.
Johannes' plats så härlig är.
Jag önskar mig så nära komma Dig,
Jesu kär, min fröjd, min fromma,
Som in i döden haft mig kär!
Så tag mig närmare ditt bröst,
Låt nåd i hjertat ymnigt strömma,
Att jag må höra blott din röst.
Och aldrig, aldrig dig förglömma!

4.
"Ditt bröst är ljufligare, än
Det bästa win, som kan uppsökas."
Jag tycker jemt, Din kärlek ökas,
Ju mer jag närmas himmelen.
Hur än jag öser, natt och dag,
Af Jesu djupa kärleks källa,
Så heter det städs: mera tag!
Hon synes alltid öfwerswälla.


En senare version i Svenska Missionsförbundets sångbok 1894

1.
Min vän är min, och jag är hans,
Han gaf mig brudeskrud och krans;
Jag är hans egen täcka brud,
Han är min man, min bror min Gud.

2.
Min vän en ros bland törne är;
Den rosen purpusfärgen bär;
Den af hans blod blef färgad röd,
Då han för mig led korsets död.
 
3.
Min vän har gett sin köpta brud
Ett arf, en krona och en skrud,
Ett evigt lif och salighet,
Förlossning, frid, rättfärdighet.
 
4.
Min vän af hjärtat har mig kär;
Utkorad han bland tusen är;
I oskuld hvit, i marter röd,
Han älskat in i korsets död.

5.
Mig fäst som smycke på din arm,
Och gör mig i din kärlek varm,
Och skrif uti mitt hjärta in,
Att jag i lif och död är din!