Minne
| ← Till skönheten |
|
Förmaningen → |
| Ur diktsamlingen Moln från 1922. På Wikipedia finns en artikel om Minne.. |
Stilla vill jag tacka mitt öde:
aldrig jag mister dig helt.
Som en pärla växer i musslan,
så inom mig
gror ditt daggiga väsen ljuvt.
Om till sist en dag jag har glömt dig -
då är du blod av mitt blod,
då är du ett med mig -
det gudarna give.