Minnesanteckningar från revolutionen 1772
|
| Skriven ur minnet 1805 På Wikipedia finns en artikel om Gustav III:s statskupp. |
Den 19 augusti 1772 klockan 8 om morgonen, då Kongl. Swea Lif Gardiets Vaktparade, bestående ungefärligen af 150 man 1/3 del Grenadierer, utom befäl av 1 Captaine Baron Fredric Cederström, 1 Lieutenant Drakenhielm, 1 Fänrik Lantingshausen och en Officer Extra vaktför Grenadiererne, samt 5 Underofficerare, exercerade på Arsenalsgården, kom Kung Gustaf III ridandes ditåtföljd af Hof Stallmästaren Gref Gustaf Adolph Lewenhaupt, Kammarherrarna Taube, Stenbock och Örnfeldt. Då Kungen kom inom porten gaf han mig sin hand, kramade min hand utan att säga ett ord, såg mycket tankfull ut, något blek, men efter vanligheten ganska häftig, gick igenom lederna, talte ganska benäget med Kncktarna och Befälet-. Då Paraden var bruten förklarade Konungen för Major König, att som han aldrig sett den Ceremonin af Ordernes expedition i Rapportsalen, vore han sinnad då infinna sig där Paraden afmarscherade som vanligen til Konliga Slottet, och efter den geck Kungen med rätt bekymrad mine, samt alla under- och Öfver-Officerare. Paraden kom opp och svängde opp emot gamla vakten, efter vanligheten; bägge stodo qvar wid gevären, och hela Befälet, både Officerare och Under Officerare, gingo in i Rapport-Salen, där då stod ett stort rundt bord, för Majoren och Adjutanten, klädt med svart skinn och blått kläde emellan kakelugnen och fönstret som vätter till Borggården, Jag kom sist in i Rapport- Salen, där jag vid dörren fant Drabanter med sin Officer Stora Boÿe, som sade til mig: "Min Bästa Liewen, då du til bordet bredvid Kungen, Jag kan ej gå härifrån för Drabanterna". Kungen tittade in i Officers rummet, som var tomt, gick då genst in i Rapport-Salen, och ställde sig mitt för bordet, där Majoren vanligen satt, och började med stor sinnesrörelse och mycket blek sin Discurs sålunda: "Det är mig okärt, att jag måste säga Er mina Herrar, det steg jag idag måste taga; Ni har sett huru jag sökt vinna Nationens förening och Edert förtroende; Mitt Gardie har alltid varit mig troget, jag litar nu därpå, då fruckten af mitt bemödande är, att kanske innan aftonen min person är caponerade" . – En allmän tystnad; Konungen blek, allas ansigten, som jag noga beskådade, voro högst consternerade. Jag tog endast råd af mitt hjertas böjelse; Jag har alltid min Konung tillgifven, Jag har ännu aldrig sett någon i betryck, utan att efter yttersta fömåga hjelpa; jag ahde därtil aldrig låfvat något til Riksens Ständer; Jag ville aldrig regera, och i den allmänna tystnaden svarade jag med hög röst: "Vi våga lif och blod til Eders Kongl. Majts-tjenst". – Ett starkt Ja skallade i hela salen. Kungen tog mig genast i famn och sade "Je n’oublierais jamais le service, que vous m’avez rendu, vous me prendrez des Ordres que de moi et Comte Hessenstein". Kungen blef då rätt munter; jag måste tillstå, att jag ej vet någon Officer som svarade, men allmänt alla Under- Officerare; De förra ville, sedan alt var förbi, gärna vara med. Kungen då utur sina fickor flere papper, satte sjelf tvänne finger i vädret och afsvor Souverainiteten, lade fram på bordet ett annat papper med en försäkran, som vi alla skulle underskrifva; där står ock mitt namn. Baron Fredric Cederström, som var Captaine af nya vakten, nekade därtil som den där svurit Riksens Ständer. Jag såg i denne, så käcke som redeliga Mann, hans hjärts böjelse att tjena sin Kung, och öfvertygelse att ej böra bryta sitt löfte till Ständerna, segrade öfver denna hans böjelse- Kungen sökte förmå honom med goda, men han gaf sin värja, då hans Brorson Herr Baron Bror Cederström, som någon månad förrut blifvit Officer, hörde sin Farbrors nekande och sade: "Farbror gör som han vill, men jag följer Kungen!". Det är ock alt hvad han gjorde, han följde med, som många andra onyttiga personer, som man väl kunnat umbära. Capitainerna Löwenhjelm och Rydingsvärd gjorde äfven difficulteter, men låto genast beqväma sig – Emedlertid såg jag bägge vakterna stå vid geväret, utan befäl; jag insåg huru lätt en tilltagsen kunde göra sig mästare af trouppen och göra alla våra demonstrationer uti Rapport-Salen til intet. Jag var determinerad att frälsa så väl Konungen som äfven mitt hufvud, hvilket bägge factionerne med nöje låtit springa om saken misslyckades; jag geck så ut, satte mig à la tête af bägge vakterne, gjorde höger och vänster om, drog bägge in på innersta Borggården, talte vid soldaterna, sade dem att jag ej kunde underrätta dem hvad saken angick, men frågade dem, om de ville följa mig i lif och död? Då allmänt svades Ja, lät jag hämta de lådor med skarpa skott, som genom Ständernas benägna försorg sedan Hoffmans tillställning varit förvarade vid vakten à 8 skott på Mann, som jag utdelte och lät ladda. Jag viste ock, att inga andra patroner voro att tilgå för momenten; de gjordes andra dagen- Jag tog i denna författning min position på innersta Borggården, i hörnet til höger om Leyonbacks porten, där jag afbidade Kungens unkomst ifrån Rapport-Salen, ock var säker att hålla honom Slottet tillhanda, sedan Capitaine Carl Maurtitz Aminoff, och Fänrik Abr. Lantingshausen med 30 Grenadierer voro upsände till Riks Rådets förvarande, och ingen mer än jag och mina Grenadierer och Aminoffs trouppe hade patroner och ablle en bouche- Kungen kom ut från Rapport-Salen, såg mina anstalter och sade: "Si Vous venez à charger avec vôs Grenadiers, souvenez vous, que c’est contre les Concitoÿens". Kungens hästar kommo, Borgerskapets Cavallerie syntes, där och hvar, en och en; Jag gaf musqueteir-trouppen, som inga skott hade til Capitaine Carl Gyllenstorm; jag tog têten med mina Grenadierer 70 à 80; därefter kom Kungen med sin svite, som stundligen föröktes, sist följde Gyllenstorm med sitt folk; jag geck ut igenom Leÿonbacks porten öfver gamla Slagtare bron til Artillerie gården , men lät patroullera å ömse sidor under hela vägen, ifall något försåtligt varit å färde, därtil jag dock vet att Svenska folket ej utan största nöd låta sig förföra.
Kungen red in på gården; på Artillerie gården och jag med mitt folk lade mig framför porten – Courirer kommo och affärdades; efter någon stund Grefve Hessenstein, klädd i hvita silkesstrumpor och uniform; ingen svårighet att släppa honom in; Så snart han var inom porten, då Kungen satt på sin häst, sade Kungen honom: "Po..la forme Comte Hessenstein, Vous preterez le se de fidelité" – Men då han ursäktade sig därifrån sattes han under bevakning med en Officer av Gardiet, Heland, och fördes i hyrvagn til Slottet i Hofmästarinnan Grevinnan Hjernes rum.
Så snart Kungen afslutat det förnämsta börjades tåget ifrån Artillerie gården til Skeppsholmen i samma ordning som ifrån Slottet; jag hade têten och tog vägen förbi Fransyska Ambassadeurens hus. Herr Ambassadeuren Gref Vergennes var ock mycket beställsamt i sin port, complimenterade Kungen til succès; den lorten Vergennes trodde, att han contribuerat därtil och kråmade sig alltid däröfver; han var som flugan på vagnen; kanske han tilstyrkte at ej vänta Sprengtportens ankomst, det rådet var klokt, i annat fall hade alting misslyckats.
På Skepsholms bron vid vindbryggan stadnade hela trouppen och Kungen med sin svite for in på Holmen, då alting genast fogade sig efter önskan och tåget geck åter med trouppen tils på Norrmalmstorg , där Konungen befallde mig stadna med mina Grenadierer, gaf mig 4 Canoner med full service och Ordres att hindra Uplands Regemente komma öfver Broarne, och förnyade Ordres att utå Befälet endast lyda Kungen sjelf – Gardies Bataillonen samlades ock på toget; jag tog min position i hörnet af Prinsessans hus, där då var Grills bodar och nu vakten står, satte 2 Canoner på hvardera bron; Gud ske lof! De behöfdes ej, ingen droppa blod spildes,_ Befälet vid mina Canoner var var Drake, Sundius och Gref Seth, den 4:e minns jag intet – Jag blef vid denna postering natt och dag til den 21:a då min postering med canoner och service flyttades til Riddarhus torget – Efter middagen formerade sig hela Gardies Regementet på Norrmalms torg – Kungen kom ner och tackade dem - En dukat gafs til hvarje Soldat: jag tog med mina Grenadierer troppade in canonerna i Greve Fersens hus, geck sedan på Arsenals gården att låta plundra ut de skarpa skotten; sedan jag aftackat folket geck jag hem – Om natten blef jag af Konungen efterskickad, som morgonen därpå skickade mig til Paris – Om beskickningen til Paris och fransyska hofvet. (se pag 212 F 3(
Att sålunda sig fortfor intygar Stockholm den 30 april 1805
Liewen
[Källa: von Liewen, Spridda handlingar kring Gustaf III, Kungl. Biblioteket]