Minnespenningar öfver enskilda svenska män och qvinnor/Gustaf Horn

[ 24 ] [ 25 ]

GUSTAF HORN.

Född d. 23 Oct. 1592. Grefve; Riksråd; Riksmarsk; General-Fältherre och President i K. Krigs Collegium; Lagman i Södra Finland. Död d. 10 Maj 1657.

Åts. GUSTAVUS HORN COMES R. S. ARCHISTRATEGUS. Bröstbilden, h. s., i harnesk med mantelveck och spetskrage. — Under axeln: c. e.

Fråns. NEC TE VIDERE SUPERBUM PROSPERA BELLORUM NEC FRACTUM ADVERSA. inom en lagerkrans. I afskärn.: nat. 1592.denat. 1657.

Diam. 10 lin. (7 storl.). Grav. af C. Enhörning. (St. på K. Myntet.) Slagen af Svenska Akademien 1803. — K. Mk. o. B-n i silfver.

Horn deltog i Svenska kriget i Lifland samt i trettioåriga kriget i Tyskland. Gustaf Adolf kallade honom »sin högra arm» och lemnade honom befälet öfver venstra flygeln i det ärorika slaget vid Leipzig. Efter Konungens död anförde han en del af Svenska hären, alltid segrande, utom i slaget vid Nördlingen. Han hade på det högsta afstyrkt att här angripa den genom truppernas antal och ställning öfverlägsna fienden; men Hertig Bernhard af Weimar ville ej lyssna till hans kloka råd. Horn och hans folk kämpade med utomordentlig tapperhet, men förgäfves. Tillfångatagen, blef han först efter sju år utvexlad. Återkommen till fäderneslandet mottog han befälet öfver Svenska armeen i Skåne och Halland 1643—1645; försvarade sedan Lifland mot Pohlackarne. Då Konung Carl Gustaf tågade i fält, uppdrogs rikets försvar åt Horn. Han afled i Skara, dit han begifvit sig till Ständernas sammankomst.