Minnespenningar öfver enskilda svenska män och qvinnor/Magnus Gabriel De la Gardie
| ← Gustaf Otto Stenbock |
|
Carl Johan von Königsmarck → |
MAGNUS GABRIEL De la GARDIE.
Grefve, Född d. 15 Oct. 1622. Rikskansler och medlem af Förmyndareregermgen under Konung Carl XI:s minderårighet; Sedan Rlksdrots och President i Svea Hofrätt; Kansler för Upsala Universitet. Död d. 26 April 1686.
1.
Åts. Utan inskrift. De la Gardieska vapnet i fyra fält kring hjertskölden, under friherrlig krona, omgifvet af två palmqvistar.
Fråns. * NOS. IVNGIT. AMOR. Derinom M M sammanbundna genom ett hjerta med ett S ofvanför och ett S nedanför.
Diam. 912 lin. (612 storl.). Spelpenning, ursprungligen pressad i sköldpadd. Finnes vanligen endast eftergjuten i silfver. Bokstäfverne i Frånsidans midt betyda »Magnus sponsus, Maria sponsa». Förmodligen utkom denna jeton under den tid (1645—1647) Gr. De la Gardie var förlofvad med Prinsessan Maria Eufrosina, dotter af Pfalzgrefven Johan Casimir, således syster till Konung Carl X Gustaf, eller ock till bröllopet sistnämnda år. Mycket sällsynt. — Upsala Universitets Myntkab. i sköldpadd; K. Mk. o. B-n i silfver, gjutna.
2.
Åts. MAGNVS GABRIEL DE LA GARDIE COMES DE LECKO ET ARENSBORG. Bröstbilden, v. s., i harnesk med mantelveck.
Fråns. CONSCIENTIA VIRTVTI SATIS AMPLVM THEATRVM. På fältet: tibi soli. vid sidorna af en på marken vexande solros, som vänder sin blomkalk mot den strålande solen, hvari syns יהוה. Kanten på båda sidor omgifven af en pärlrand.
Oval af 13 3/4 lin. höjd (11 storl.). Gjuten efter 1650, då De la Gardie vid Drottning Christinas kröning erhöll grefskapet Arensburg på Ösel, och sannolikt efter 1653, då han fallit i Drottningens onåd och måst draga sig undan hofvet. Frånsidans inskrift synes hafva varit De la Gardies valspråk , emedan han låtit anbringa dessa ord på sina slott Leckö och Magnusberg (nu Carlberg). Sällsynt. — K. Mk. o. B-n i guld.
3.
Åts. MAGN: GABRIEL. DE. LA. GARDIE, R. S. CANCELL: Bröstbilden, h. s., i harnesk med mantelveck. — Under axeln: breùer.
Fråns. NEC PONDERE NEC INIVRIIS FRANGOR. Ett upprätt palmträd bär en stor sten på toppen; från fyra sidor blåser vädret, betecknadt genom blåsande ansigten i skyn.
Diam. 16 lin. (14 storl). Grav. af Joh. G. Breuer 1660—1680, medan Gr. De la Gardie var Rikskansler. (St., Frånsidans söndrig, i Banken). Frånsidan afser striderna inom Rådet, der Gr. De la Gardie, såsom hufvudman för Franska partiet, rönte ej blott motstånd utan äfven slutligen förföljelse. Sällsynt. — K. Mk. i silfver.
Ny Reversstämpel har blifvit gjord, så lik den förra, att endast bokstäfvernas storlek och afstånd samt rummet under afskärningen visa någon ringa skilnad.
3. a.
Någon gång har Åtsidan af N:o 4 blifvit förenad med den nya Frånsidan af N:o 3.
Storlek m. m. som N:o 3. — B-n i silfver.
4.
Åts. MAGN. GABRIEL DE LA GARDIE. R. S. CANCELLARI Bröstbilden, h. s., i harnesk. — Under armen b.
Fråns. VNVM TANTVM SYDVS. En kompass med nålen vänd mot nordstjernan, som jemte Carlvagnen och flera stjernor syns på himlen.
Diam. 1612 lin. (14 storl.). Grav. af Joh. G. Breuer 1660—1680. Frånsidan afser De la Gardies fosterlandskärlek. Frånsidans stamp är skadad genom sättning. Mycket sällsynt. — K. Mk. o. B-n i silfver.
5.
Åts. MAGN. GABR. DE LA GARDIE COMES REGN. SVEC. DAPIF. Bröstbilden, h. s., i civil drägt med rådsmantel. Under axeln; g a e.
Fråns. MEDIA NIMBORUM IN PARTE CORUSCAT. En regnbåge öfver hafvet. I afskärn.: sublimis largus magnificus. ob. 1680.
Diam. 1014 lin. (7 storl.). Grav. af G. A. Enegren. (St. på K. Myntet). Slagen af Svenska Akademien 1823. — K. Mk. o. B-n i silfver.
Lysande börd i förening med utmärkta personliga egenskaper och giftermålet med Konung Carl Gustafs syster öppnade för Gr. De la Gardie vägen till samhällets högsta äreställen. Ingen Svensk man torde dock i högre grad hafva erfarit lyckans omvexlingar. Efter att hafva varit Drottning Christinas förklarade gunstling, ådrog han sig hennes onåd till den grad, att han ej fick vistas i hennes närhet. Hans stora makt och inflytande i Konung Carl XI:s Förmyndareregering, och till en tid sedan denne Konung sjelf tagit riksstyrelsen, tillintetgjordes längre fram så fullkomligt, att han måste draga sig tillbaka i overksamhet till en gård på landet, der han, utarmad genom reduktionen, glömd af nästan alla, dem han visat välgerningar, stundom var i förlägenhet för dagligt bröd. Efterverlden skall dock aldrig förgäta, att han varit vårt lands störste Mæcenat. I sin välmagtstid visade han frikostighet utan like mot kyrkor, bildningsanstalter och vetenskapsidkare. Upsala Universitet erhöll rika donationer. Fäderneslandets historiska minnen voro företrädesvis mål för hans kärlek och omvårdnad. Stiftelsen af Antiqvitets Collegium utgick från honom och detta lärdomssamfund utvecklade en berömlig verksamhet under hans öfverinseende.