Minnespenningar öfver enskilda svenska män och qvinnor/Nils Gabriel Sefström

NILS GABRIEL SEFSTRÖM.

Född d. 2 Juni 1787. Med. D:r; Professor; Föreståndare och Förste Lärare vid bergsskolan i Fahlun; sedan adjungerad Ledamot i K. Bergs Collegium samt Föreståndare för dess mineralkabinett och proberkammare; Riddare af K. N. O.; Ledamot af K. W. A. Död d. 30 Nov. 1845.

Åts. NILS GABRIEL SEFSTRÖM. Hufvudet, h. s. — Nedanför: lundgren f.

Fråns. MINNE OCH ERKÄNSLA AF FAHLU BERGSSKOLAS ELEVER inom en krans af hälften lager, hälften ek. Vid nedra kanten: DEN 28 JAN. 1839.

Diam. 18 lin. (16 storl.). Grav. af L. P. Lundgren. (St på K. Myntet). Slagen 1839 af personer, som begagnat undervisningen vid Fahlu bergsskola under den tid Sefström varit skolans Föreståndare och Förste Lärare. Dagen på Frånsidan var afskedsdagen, då han lemnade denna befattning, från hvilken han, till följd af sjuklighet, föregående året begärt och erhållit entledigande. — K. Mk. o. B-n i silfver.

[ 434 ]

2.

Åts. N. G. SEFSTRÖM M. D. PROF. DIRECT. SCHOL. MET. FALUN. Bröstbilden, h. s. Nedanför: N. 1787. O. 184ö.

Fråns. QUEM DOCUIT MULTAQUE INSIGNEM REDDIDIT ARTE. (Orden ur Virgil.). Vulcanus sittande vid sitt städ, hamrande på ett jernstycke, blickar upp till Minerva, som står vid sidan med handen visande på hans arbete. I afskärn.: socio de arte chem. et re metall. opt. merito reg. acad. sc. svec. 1861.

{{m|Diam. 1012 lin. (7 storl.). Sålunda föreslagen att präglas af K. Wetenskaps Akademien 1861. Figurerna och omskriften afse Sefströms oförgätliga förtjenst, att hafva genom sina kunskaper i kemi och närbeslägtade vetenskaper infört väsentliga förbättringar inom bergsväsendet i allmänhet och jernhandteringen i synnerhet.

[ 336 ] Sefström var en af Berzelii utmärktare lärjungar. Efter mångårig lärarebefattning vid Krigsakademien på Carlberg, Carolinska Institutet och Artilleriläroverket på Marieberg, blef han, när bergsskolan i Fahlun år 1820 stiftades, der anställd som Föreståndare och Förste Lärare. Genom organiserandet af denna skola, upptäckter i kemien, förbättringar i jernhandteringen, theorien om rullstensflodens verkningar på våra berg, det förtjenstfulla redigerandet af Jernkontorets Annaler under ett fjerdedels århundrade (1820—1845), undersökningar i bergverkens historia m. m. har han vunnit vetenskapligt rykte och anspråk på fosterlandets tacksamhet.