Minnespenningar öfver enskilda svenska män och qvinnor/Paul Würtz
← Johan Stjernhöök |
|
Lorens Creutz → |
PAUL WÜRTZ.
Född i Hasum i Holstein. Svensk Friherre och General-Major; Kommendant i Krakau och sist Vice Guvernör i Pommern. År 1664 lemnade han Sveriges tjenst. Blef sedan Fältmarskalk i Danmark, derefter i Nederländerna och slutligen hos Romerska Kejsaren. Död i Hamburg d. 24 Mars 1676.
Åts. Staden Stettin under ett strålande יהוה. I afskärn.: alten stettin in pom. — Derunder: g.t.f.
Fråns. * Stettin vergisz es nicht, wie du gesehn mit Freuden, die Feinde die dich sebr geän:gstiget, hinscheiden. Dasz du gesetzet bist nun in einen sicheren sta.nd. Das danche Gott allein und wirtzens Tapfrer Hand. * 1659 den. 19. septemb. ist. die. belegrung. der stadt * angefangen. und. den. 6. nov. wider. abgezo. Inom denna femradiga omskrift äro två af 2:ne vildmän hållna vapensköldar, den ena med ett krönt griphufvud, den andra med en tvärbjelke, under en hjelm, hvarur griphufvudet uppstiger. — Mellan sköldarne: g t.
Diam. 16 lin. (13 storl.). Slagen i anledning af upphäfvandet af staden Stettins belägring 1659. Den tappra garnisonen under befäl af Generalen Frih. Würtz, gjorde den 6 Nov. ett utfall och förjagade den förenade Kejserliga, Pohlska och Brandenburgska hären, som sedan den 19 Sept. hade belägrat staden. Berch, i sin Beskrifning öfver Svenska Mynt och Kongl. Skådepenningar, pag. 152, anför under Konung Carl Gustaf en liknande minnespenning, men med flera skiljaktigheter i Frånsidans inskrifter, der Würtz's namn icke förekommer. I en not under beskrifningen omnämnes likväl den här upptagna minnespenningen, hvilken Berch icke hade sett, men den han hört skola finnas i »Furstliga Gothiska kabinettet på Friedenstein». Högst sällsynt. — Källarmästaren D. G. Nescher hade bekommit ett exemplar, prägladt på två tunna förgylda silfverbleck med korkfyllnad, hvilket med hans samling öfvergick till Grosshandlaren Joh. Scharp och nu förvaras i Brukspatron C. Östbergs samling.
Würtz hade tidigt ingått i Svensk krigstjenst och var redan 1648 befordrad till Öfverste. Han stod i synnerlig gunst hos Kronprinsen Carl Gustaf, hos hvilken han uppehöll sig under dess vistande på Öland, och han synes der hafva haft någon del i de Messeniska oroligheterna. Under Pohlska kriget insattes han af Konungen till Kommendant i Krakau, hvilken stad han tappert försvarade under två år, och slutligen efter förmånlig dagtingan utrymde, medförande besättning och vapen. Konungen upphöjde honom till General Major och Friherre med Adler Salvii friherreskap Örneholm, hvaraf han uppbar inkomsterna äfven sedan han lemnat Sverises tjenst. År 1662 var han Vice Guvernör i Pommern, hvarifrån han två år senare på begäran erhöll afsked. Hans krigareförtjenster hafva af samtida blifvit bättre vitsordade än hans tänkesätt och seder.