1.
Mitt hjärta, fröjda dig, må själ och sinnen röras,
Låt andakt av din bön allt upp i himlen höras;
Ty Fadern bjuder dig, dig kallar ock Guds Son
Att träda tröstelig inför sin nådetron.
2.
Det är din Fader kär, som dig befaller bedja,
Din Broder är ock den dig vill din bön tillstädja,
Din Tröstare evad du bedja skall dig lär:
Alltså med ödmjukt hopp till Gud din suckan bär.
3.
Du ser Guds hjärtelag, låt dig därav beveka.
Hans mun, hans dyra ord kan dig ej något neka.
Vad dig omöjligt syns, det vill hans fadershand
Dig giva, ja, ock mer än du ens tänka kan.
4.
Så kommer jag, min Gud, i Jesu namn rätt glader
Och säger i fast tro: Jag är ditt barn, min Fader.
Jag beder, tror och vet, att du min bön upptar.
Du vill, du kan, du gör vad du mig lovat har.
