1.
När ett vänligt solsken sprider
Ljus och glädje kring min stig,
När de tystna, hjärtats strider,
Och dess stormar lägga sig,
|:Endast Jesus:|
Giver denna frid åt mig.
Och han frågar, huld som fordom;
Har väl något fattats dig?
2.
Och när stormen åter bryter
Lös med ökad kraft igen
Och mitt lugn i oro byter,
|:Endast Jesus:|
Är mig när i nöden än.
När mig andra vänner svika,
Evigt fast står denne vän.
3.
När de forna synders minne
Och den synd, jag ännu bär,
Ängslar, kväljer djupt mitt sinne
Och all fröjd förjagar här.
|:Endast Jesus:|
Helar vad förkrossat är,
Gjuter olja uti såren
Och den trötte ro beskär.
4.
När jag ser med hemlig bävan,
Hur jag aldrig finner ro
I mitt hjärtas strävan
Efter helgelse och tro,
|:Endast Jesus:|
Blir till slut mitt A och O.
I hans dyra sår allena
Är mig ljuvligt att få bo.
5.
När jag skådar floden för mig,
Över vilken jag skall gå,
När dess bölja kall berör mig
Och jag botten ej kan nå,
|:Endast Jesus:|
Är mitt hopp, min tillflykt då;
Han den klippa är, på vilken
Evigt trygg min fot kan stå.
6.
När jag, med hans makt bevarad,
Inför tronen står en gång,
Härlig, frigjord och förklarad,
Lös från jordens nöd och tvång,
|:Endast Jesus:|
Burit mig den vägen lång;
Endast Jesus, endast Jesus
Bliva skall min nya sång.
