När jag besinnar, store Gud
|
| Förekom som psalm nr 185 i Den svenska psalmboken 1819 (den wallinska psalmboken), och som psalm nr 281 i Den svenska psalmboken 1937. |
1.
När jag besinnar, store Gud,
Hur ofta dina helga bud
Av mig förgätna blivit,
Hur framgent uppå lastens stig
Jag samlar skulder över mig
Och Herren övergivit;
Då ser jag mina synders tal
Med fasa, blygd och samvetskval.
O Gud, vad står mig åter,
Om du mig ej förlåter?
2.
Jag har till snöda lustars träl
Förnedrat en odödlig själ,
Den högsta skatt jag äger.
O Samvete, med ångerns slag
Du rövar glädjen från min dag
Och sömnen från mitt läger.
Förgäves bjuder världen tröst;
Och yrans larm och flärdens röst,
Så dövar och förvillar,
Ej själens oro stillar.
3.
O, kan jag hoppas tillgift mer
Utav en Gud, som allting ser
Och rättvist vedergäller,
Då för min överträdelse
Var stund mitt eget samvete
Med straffets dom mig fäller?
Gud, med vad brottsligt överdåd
Jag har förspillt min dyra nåd,
Mot dig beständigt brutit
Och dock din kärlek njutit!
4.
Vart skall jag fly, Allvetande,
För dig, som prövar njurarne
Och hjärtat utrannsakar?
Din blick, som genomtränger mig,
Till varje känsla sträcker sig,
På varje tanke vakar.
Av blygsel höljd, av ånger tärd,
Jag är, o Gud, din nåd ej värd;
Av ångest jag försmäktar,
Mig själv ej hjälpa mäktar.
5.
Men ack, i livets ord jag har
Ännu en tröst, en tillflykt kvar
Att få med Gud förenas.
Var lugn, min själ, och fatta mod.
Ty uti Jesu dyra blod
Kan du från synden renas.
Med ånger, bättring, hopp och tro
Jag söker och jag finner ro
Hos dig som gått i döden
Att frälsa mig ur nöden.
6.
Jag flyr till dig, min Frälsare,
Som lät för arma syndare
Ditt blod på korset rinna.
I ditt tillbedjansvärda namn
Jag skyndar till en faders famn
Att nåd och tillgift vinna.
Vid korsets fot jag faller ner
Och under ångerns tårar ber:
Låt blodet, som där flutit,
Försona vad jag brutit.
7.
Hör mig, o Jesu, var min tröst,
Du som med ångerfulles röst
Med godhet lovat höra.
Giv mig din Andes kraft och nåd
Att alltid trogen dina råd
En kristlig vandel föra.
Min sköld i bättringsstriden var,
Mitt ljus, min tillflykt, mitt försvar
I alla livets öden,
Mitt säkra hopp i döden.
Text: C. G. Cassel, 1814