Publicerad i sångboken Hemlandssånger, 1891, som nr 447 under rubriken "Hoppet. Hemlängtan."
1.
När skola jordens alla strider sluta?
När skall mitt hjerta få en ostörd frid?
När skall Guds salighet jag helt åtnjuta?
Det blifwer aldrig här i denna tid.
2.
Här blir det ej, men hoppets stjerna lyser
Och wisar oss en skön och ljuflig strand.
Rättfärdighetens sol der ewigt lyser
I fridens ewigt, ewigt sälla land.
3.
Der skall jag skåda Jesus, wännen kära,
Som här på törnestigen böljar sig,
Der skall min lofsång höjas till hans ära,
Som tog friwilligt all min synd på sig.
4.
Jag längtar dit, der inga tårar rinna,
Der allt förbytes i en ljuflig ro,
Der jordens alla sorger helt förswinna
Och trötta barnet får hos Fadern bo.
5.
Han sjelf har dragit mig till sig af nåde,
Han skäms ej wid mig, fast jag oren är.
Han mig upptog ur syndens djupa wåde
Och mig till himlen på sin' armar bär.
6.
Då är jag trygg, om alla stjernor slockna,
Det finnes en, som aldrig slockna kan,
Den heter Jesus, alla moln, som tjockna
Omkring min själ, allena skingrar han.
