Ingår i Psalmer i fjärde bandet av Zacharias Topelius' samlade skrifter. På Wikipedia finns en artikel om Zacharias Topelius. Psalmen är skriven av Topelius 1868 med förebild av Samuel Ödmann 1795. Den har nummer 521 i finlandssvenska psalmboken 1943 och nummer 537 i finlandssvenska psalmboken 1986.
Om sommaren.
Naturen all sig kläder
uti sin sköna högtidsskrud
och af din nåd sig gläder,
du världens Skapare och Gud!
Den blomstertid är inne
med lust och mod och hopp;
du fröjdar mänskans sinne
och fyller jorden opp
med mången herrlig gåfva
samt fägring och behag,
att vi dig skole lofva,
den långa sommardag.
Till dig sitt lof uppsänder
allt skapadt, allt hvad lif du gaf,
dig prisa lugna stränder,
dig prisa stormupprörda haf.
Den ljusa sommarnatten,
den klara källans språng
och alla strömmars vatten
och alla fåglars sång
och blixtens röda tunga
och stormens starka ljud,
de natt och dag lofsjunga
ditt namn, du store Gud!
Hur mäktiga, hur visa
jag skådar dina verk kring mig!
Hur kan jag nog dig prisa,
hur skall, o Gud, jag tacka dig,
att allt du har så herrligt,
så underbart och stort,
så allvist och så kärligt
till gagn för mänskan gjort!
Ändock oss synden drifvit
ur Edens lustgård ut,
hur mycket skönt du gifvit
vår korta lifsminut!
Som markens blomster falla,
vi växe fort och snart förgå.
O Herre, lär oss alla
din helga vilja väl förstå,
att vi dig rätt tillbedje
i dina verk och råd
och ha vår högsta glädje
i Jesu Kristi nåd,
i den vi frälste äre
af all vår synd och brist.
Pris ske dig, Fader käre!
Pris ske dig, Jesu Kristi
