Nordiska miljöskyddskonventionen
|
Undertecknad: 19 februari 1974.
I kraft: 5 oktober.
Parter: Sverige, Danmark, Finland och Norge.
Se även Wikipedias artikel om Nordiska miljöskyddskonventionen
Miljöskyddskonvention mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige
Regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige, som anser det utomordentligt angeläget att skydda och förbättra miljön, har enats om följande:
Artikel 1
[redigera]Med miljöskadlig verksamhet avses i denna konvention utsläppande av fast eller flytande avfall, gas eller annat ämne från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller havet samt användning av mark, havsbotten, byggnad eller anläggning på annat sätt som medför eller kan medföra störning för omgivningen genom vattenförorening eller annan inverkan på vattenförhållanden, sanddrift, luftförorening, buller, skakning, temperaturändring, joniserande strålning, ljus eller annat sådant.
Konventionen är ej tillämplig, i den mån miljöskadlig verksamhet regleras genom särskild överenskommelse mellan två eller flera fördragsslutande stater.
Artikel 2
[redigera]Vid prövning av tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet skall störning som sådan verksamhet medför eller kan medföra i annan fördragsslutande stat likställas med störning i det egna landet.
Artikel 3
[redigera]Den som drabbats eller kan drabbas av störning från miljöskadlig verksamhet i annan fördragsslutande stat för föra talan hos vederbörande domstol eller administrativa myndighet i den staten beträffande verksamhetens tillåtlighet, däri inbegripet talan om skadeförebyggande åtgärder, och överklaga domstolens eller myndighetens beslut i samma utsträckning och under samma förutsättningar som rättssubjekt i verksamhetslandet.
Första stycket äger motsvarande tillämpning beträffande talan om ersättning för skada på grund av miljöskadlig verksamhet. Frågan om ersättning får ej bedömas efter regler som är oförmånligare för den skadelidande än verksamhetslandets ersättningsregler.
Artikel 4
[redigera]Varje stat utser en särskild myndighet (bevakningsmyndighet) med uppgift att tillvarataga allmänna miljöskyddsintressen i landet i samband med störning från miljöskadlig verksamhet i annan fördragsslutande stat.
För tillvaratagande av sådana intressen äger bevakningsmyndigheten föra talan hos eller bli hörd av vederbörande domstol eller administrativa myndighet i annan fördragsslutande stat beträffande tillåtligheten av miljöskadlig verksamhet, om myndighet eller annan företrädare för allmänna miljöskyddsintressen i den staten kan föra talan eller bli hörd i ärenden av det slag varom fråga är, samt överklaga domstolens eller den administrativa myndighetens beslut enligt den procedur- och instansordning som i staten i fråga gäller för sådana ärenden.
Artikel 5
[redigera]Finner domstol eller administrativ myndighet som har att pröva fråga om tillstånd till miljöskadlig verksamhet (prövningsmyndighet) att verksamheten medför eller kan medföra störning av betydelse i annan fördragsslutande stat, skall prövningsmyndigheten, om kungörelse- eller utställningsförfarande tillämpas i ärenden av ifrågavarande slag, så snart som möjligt sända ett exemplar av handlingarna i ärendet till bevakningsmyndigheten i den andra staten samt bereda denna myndighet tillfälle att avge yttrande. Besked om tid och plats för sammanträde eller besiktning skall i förekommande fall i god tillställas bevakningsmyndigheten, som även i övrigt skall hållas underrättad om ärendets gång, i den mån det kan ha intresse för denna myndighet.
Artikel 6
[redigera]På begäran av bevakningsmyndigheten skall prövningsmyndighet, i den mån det överensstämmer med procedurreglerna i verksamhetslandet, förelägga den som söker tillstånd till miljöskadlig verksamhet att lämna de ytterligare uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som prövningsmyndigheten anser erforderliga för att bedöma verkningarna i det andra landet.
Artikel 7
[redigera]Bevakningsmyndigheten tillkännager, i den mån den anser det behövligt av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen, meddelanden från prövningsmyndighet genom kungörelse i ortstidning eller på annat lämpligt sätt och verkställer i övrigt den utredning om verkningarna i det egna landet som den finner erforderlig.
Artikel 8
[redigera]Kostnaderna för bevakningsmyndighetens verksamhet betalas av hemlandet.
Artikel 9
[redigera]Har bevakningsmyndigheten i visst ärende underrättat vederbörande domstol eller administrativa myndighet i verksamhetslandet att bevakningsmyndighetens uppgifter i ärendet skall fullgöras av annan myndighet, gäller konventionens bestämmelser om bevakningsmyndighet i tillämpliga delar denna myndighet.
Artikel 10
[redigera]Om det behövs för utredning om miljöskadlig verksamhets skadeverkningar i annat land, skall bevakningsmyndigheten i det landet på begäran av prövningsmyndighet i verksamhetslandet föranstalta om besiktning på platsen. Vid sådan besiktning får prövningsmyndigheten eller sakkunnig som myndigheten förordnar vara närvarande.
Vid behov skall närmare föreskrifter angående besiktning som avses i första stycket utarbetas i samråd mellan berörda länder.
Artikel 11
[redigera]Är fråga om tillstånd till miljöskadlig verksamhet, som medför eller kan medföra störning av väsentlig betydelse i annan fördragsslutande stat, föremål för prövning av regeringen eller vederbörande minister eller departement (ministerium) i verksamhetslandet, skall samråd äga rum mellan staterna i frågan, om regeringen i den förra staten begär det.
Artikel 12
[redigera]I fall som avses i artikel 11 äger regeringen i vardera staten påfordra att en kommission, som om annat ej överenskommes skall bestå av en av parterna gemensamt utsedd ordförande från annan fördragsslutande stat samt tre ledamöter från vardera av de berörda staterna, skall avge yttrande i ärendet. Har så skett, får ärendet ej avgöras, innan yttrandet avgivits.
Vardera staten avlönar de ledamöter som utsetts av staten. Arvode eller annan ersättning till ordföranden jämte övriga kostnader för kommissionens verksamhet, vilka ej uppenbarligen är att anse som blott endera statens utgifter, skall betalas till lika delar av berörda stater.
Artikel 13
[redigera]Konventionen är tillämplig även i fråga om fördragsslutande stats kontinentalsockelområde.
Artikel 14
[redigera]Denna konvention träder i kraft sex månader efter den dag då samtliga fördragsslutande stater meddelat det svenska utrikesdepartementet att de konstitutionella åtgärder som krävs för konventionens ikraftträdande genomförts. Det svenska utrikesdepartementet underrättar de övriga fördragsslutande staterna om mottagandet av dessa meddelanden.
Artikel 15
[redigera]Mål eller ärende som vid denna konventions ikraftträdande är anhängigt vid domstol eller administrativ myndighet och som rör fråga som omfattas av konventionen skall handläggas och bedömas enligt förut gällande bestämmelser.
Artikel 16
[redigera]Önskar fördragsslutande stat säga upp konventionen, skall skriftligt meddelande härom tillställas den svenska regeringen, som ofördröjligen underrättar övriga fördragsslutande stater om uppsägningen och om dagen när meddelandet har mottagits.
Uppsägningen träder i kraft tolv månader efter den dag då meddelandet har mottagits av den svenska regeringen eller vid den senare tidpunkt som uppsägningen anger.
Konventionen skall vara deponerad i det svenska utrikesdepartementet, och bestyrkta avskrifter skall av det svenska utrikesdepartementet tillställas var och en av de fördragsslutande staternas regeringar.
Till bekräftelse härav har de befullmäktigade ombuden för respektive stater undertecknad denna konvention.
Som skedde i Stockholm den 19 februari 1974 i ett exemplar på danska, finska, norska och svenska språken, vilka alla har samma vitsord.
Protokoll
[redigera]I samband med undertecknande denna dag av den nordiska miljöskyddskonventionen har undertecknade befullmäktigade ombud överenskommit att följande kommentarer angående tillämpningen skall fogas till konventionen.
Vid tillämpning av artikel 1 skall utsläppande av fast eller flytande avfall, gas eller annat ämne från mark, byggnad eller anläggning i vattendrag, sjö eller havet anses som miljöskadlig verksamhet endast om utsläppandet medför eller kan medföra olägenheter för omgivningen.
Den i artikel 3 fastslagna rätten för den som lider skada till följd av miljöskadlig verksamhet i grannland att föra ersättningstalan vid domstol eller administrativ myndighet i det landet skall i princip anses inbegripa rätt att påkalla inlösen av fastighet.
Artikel 5 skall anses gälla även i fråga om tillståndsärenden i vilka remissförfarande tillämpas utan samband med kungörelse- eller utställningsförfarande.
Länderna skall föreskriva tystnadsplikt för tjänsteman vid bevakningsmyndighet i fråga om yrkeshemlighet, driftanordning eller affärsförhållande som han fått kännedom om i samband med befattning med ärende angående miljöskadlig verksamhet i annat land.
Stockholm den 19 februari 1974