En gudaktig själs aftontankar
1.
Nu afton är, och solen sig betäcker,
Och efter ro och stillhet allt sig sträcker.
Märk, o min själ! hwar will du bli och bo?
Blott i Guds sköt du finner frid och ro.
2.
Den trötte wandraren sig lägger neder,
En fogel till sitt näste sig bereder,
Och hwarje djur uti sitt skjul går in,
— Hos dig, o Gud, js söker hwilan min.
3.
Ack! må Du sjelf begär och tankar samla,
Som, skilda ifrån Dig, af swaghet samla.
Min hwiloplats, min tillflykt! öppna Dig,
Att jag, från allt, hos Dig må gömma mig.
4.
Du har i dag mig faderligt ledsagat,
Bewarat, skont, besökt och ömt omlagat:
Jag är ej wärd Din trohet, — Du det wet;
Men tag, o Gud, mitt allt i tacksamhet.
5.
Förlåt, hwad jag i dag har wilsefarit,
Från Dig än hit, än dit förskingrad warit:
Det gör mig ondt, låt det ej mer få gå;
Räck mig Din Hand, att mera säker stå
6.
Då kroppen nu sitt dagswerk bragt till ända,
Min ande går att till sitt werk sig wända,
Att ostördt säll, och klädd i helig skrud,
Tillbedja Dig och njuta Dig, min Gud!
7.
Nu är det mörkt, den tysta natt sig röjer;
Min ande sig inför Din thron nedböjer.
I dunkelhet, i helgedomen still,
Låt mig ge akt, då Du mig talar till.
8.
Mitt hjerta jag till aftonoffer skänker,
Min wilja sig uti Din wilja dränker;
Tyst, mitt begär! Förnuft och sinnen, still!
Min ande trött i Gud sig hwila will.
9.
O Wärdes Du min kropp desz hwila gifwa,
Låt anden ej förströdd af oro drifwa:
Min Herde god! låt honom till Dig gå,
I Dig, med Dig sin rätta hwila få.
10.
I mörker war mitt enda ljus och hägnad,
I kamp och kors mitt bistånd, kraft och fägnad;
Må jag hos Dig i Dina hyddo bo,
Till desz jag når min fulla Sabbathsro.
