1.
Nu all dimma är försvunnen,
Som omtöcknade min själ;
Af han kärlek öfvervunnen
Är jag hans i ve och väl.
Med en kärlek stark som döden
Håller han sig intill mig,
Och i sorgen och i nöden
Aldrig han förändrar sig. Kör
Jesus är min vän så kär,
Han mitt hjertas brudgum är;
Ty han mig sitt hjerta gifvit
Och till mig står hans begär.
Han är när mig alla dagar;
Han mitt hjertas glädje är. 2.
Hvad han i sitt hjerta känner,
Ingen men'ska ana kan,
När som två intima vänner
Vi få umgås med hvarann:
Ty för mig han uppenbara
Af sin kärleks hemlighet
Och en kärlek mig bevara,
Som ej någon annan vet. Kör 3.
Han så glödande beskrifver,
Huru varmt han älskar mig,
Och en ny försäkran gufver:
"Jag skall aldrig lemna dig!"
"Får jag blott i fröjd och smärta
Ega dig, så har jag nog,"
Sade han, när till sitt hjerta
Han mig nyss helt sakta drog. Kör
