Nu himlen glädes

375 Med Jesus lycklig[redigera]

1. Nu himlen glädes och alla röster
I hjärtats lovsång förena sig.
Så långt, som väster är ifrån öster,
Så långt är synderna ifrån mig,
Ty jag, som varit den allra sämste,
Är re'n upptagen i kungens hov.
I verklig lycka är jag den främste,
Gud vare ära, ja, tack och lov!

2. Nu jag får vandra här uti ljuset
Och en rening i Jesu blod.
Min ande, lyftad upp över gruset,
Berömmer Herren, att han är god.
Fast jag i världen så litet äger,
Jag himlens arvinge är ändå.
Ett oförgängligt arv jag äger
Och jordens fröjd jag ej aktar på.

3. Den fröjd jag har kan nu ingen taga,
Om blott jag aktar på Herrens bud.
Det går så lätt att allt här fördraga,
När hjärtat gläder sig uti Gud.
Jag har en vän under pilgrimsfärden.
Som hjälper mig i båd' stort och smått,
Och vid hans hjärta jag glömmer världen
Och tiden ilar så fort, så fort.

4. Snart är jag hemma och står för stolen,
Gud vare ära, ja, tack och lov!
Där skall jag skina som middagssolen
Uti palatsen i kungens hov.
Men vad du är, det har jag ock varit,
Och vad jag är, det kan du nu bli,
Ty samma nåd, som jag har erfarit,
Den är just för hela världen fri.

Emil Gustafson