Från Wikisource, det fria biblioteket.
Jag sitter i mitt fönster här
Och ser på tidens å:
Den far och far, och lika när
Är mig dess ström ändå.
Der dö väl många bubblor bort,
Som glänste för min syn;
Men nya växa innan kort
Med lika bild af skyn.
Och lika falska? — Ja, än sen!
Låt bubblorna förgå:
Det ljus, de brutit, strålar än
Och skall allt högre nå.
Jag sitter i min stillhet här
Med handen mot min kind,
Och ser de nya segel der,
Som svälla för sin vind.
Och mången köl, som nyss der for
Så stolt med dån och skum,
Ur vägen nu i tysthet ror,
Och ingen ser dess rum.
Säll den, som endast långt ifrån
Betraktar verldens gång
Och gör sitt arbete i vrån,
Med munterhet och sång.
Han vet ej af, att tiden går,
Om ej i tornet der,
Och säger åt det nya år:
Ha! är du redan här?
Ja, det är här det nya år
Som tänder Sverges hopp:
Hvar dag på himlen högre står
Den unga solen opp.
Tills ljus och värma på en gång
Den väckta säden får,
Och hamnens stoj och lundens sång
Förkunna: det är Vår.
