1.
O, tänk en gång när även jag skall skina
Mer klart än solen i min Faders hus!
Jag är ju barn, och Herren känner sina
Och hjälper mig från denna jordens grus.
2.
Hur underligt, när det för mig skall lyckas
Att en gång nå mitt sälla hem i frid,
I fadersfamnen slutas, tryckas
Och se'n få vila ut till evig tid!
3.
O, ljuva lott, som Kristus åt mig vunnit,
O, dyra lösen för min arma själ!
Igenom tron jag liv i honom funnit,
Och genom honom skall det mig gå väl.
4.
Hans helga blod min handskrift har avplanat,
Han är mitt allt, ja mer än kännbar frid.
Och har nu Kristus allt betalt, försonat,
Då har jag nog.
Behåll mig, Gud, därvid!
