1.
O Herre, när hjäplös i vaggan jag låg
Och ännu ditt namn inte kände
I kärlek och huldhet du re'n till mig såg,
Du slöt mig i dopet så ömt i din famn
Och skänkte mig barnaskap, arvsrätt och namn.
2.
O, må jag då aldrig förgäta den nåd,
Varmed du i dopet mig mötte,
Varmed de allt sedan ock efter ditt råd
Mig älskade, fostrade, skötte.
Du tog mig, du bar mig, och dag efter dag
Du frälste ur faror av tusende slag.
3.
Som aldrig du, Herre, skall rygga.
Så hjälp mig att ock i den mörkaste stund
Mitt hopp på din trofasthet bygga.
Hur allting förändras, ett vet jag ändå;
Ditt ord och ditt löfte skall evigt bestå.
