O Jesu, Du Guds underbarn

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
O Jesu, Du Guds underbarn
av Gerhard Tersteegen
Den 17:e av totalt 19 Andeliga sånger i Lilla Kempis 4:e upplagan 1876. På Wikipedia finns en artikel om Gerhard Tersteegen.

Dygde-spel i Jesu barndom.

Mattheus 18:3-4. Sannerligen säger
jag eder: utan I omwänden eder och
warden såsom barn, skolen I icke
komma i himmelriket. Hwilken nu
sig sjelf så förnedrar, som detta Barnet,
han är den störste i himmelriket.
 
1.
O Jesu, Du Guds underbarn!
Mitt hjerta lös från mörkrets garn
Och ifrån werldens wåda.
Wid krubban, der man lade Dig,
Med wördnad jag nedsätter mig,
Att få Dig rätt åskåda.
Din bild
Så mild
Mig bestråle,
Och sig måle,
Dig till ära,
I mitt lif att frugter bära.

2.
Ack! oskuld mer än englaren,
Förutan fel och syndamen,
O spegel utan like!
Du, lilla Lamm, af ondt ej wet;
Din makt är stilla menlöshet,
Och sanning är Ditt rike.
Jesu! Som Du,
Lär mig blifwa,
Mig upplifwa,
Till att döda
Alla syndens lustar snöda.

3.
Den ädla enfald lyser fram
Så skönt utur Din Gudastam,
Och i Din mandom blänker:
Du söker ingenting för Dig,
Din Faders wilja redelig
I allt fullborda tänker.
Jesu! Som Du,
Lär mig blifwa,
Mig upplifwa,
Till att tjenaa
Ingen mer än Dig allena.

4.
O jords och himlars Skapare!
Du låter Dig i ringhet se,
Till ödmjukhetens heder.
Ditt Gudomsljus Du däljer så,
Att Du föraktad wara må,
Din makt Du lägger neder.
Jesu! Som Du,
Lär mig blifwa,
Mig upplifwa,
Till att sträfwa
Hwarje högmods-tanke qwäfwa.

5.
Ditt hjerta lätt förlåter skuld:
Försonlig, mild, mot alla huld,
Du gränslös kärlek hyser.
Din mun af himmelsk godhet ler,
Och fast Din blick wår ondska ser,
Den dock af ömhet lyser.
Jesu! Som Du,
Lär mig blifwa,
Mig upplifwa,
Till att wara
Mild, och såleds Dig förklara.

6.
Du ligger öfwergifwen, ack!
I nöd och köld; — men hwad för tack
Har du af mig och andra?
Wi sorglöst gå wår wäg rätt fram;
För dig, Guds späda Offerlam,
Wi ej ett afsteg wandra.
Jesu! Som Du,
Lär mig blifwa,
Mig upplifwa,
Att ej klaga,
Om ock menskor mig bedraga.

7.
Helt obemärkt Du ligger här,
För werlden okänd ringa är:
Dig ingen hyllning följer.
Du allt Ditt Guda-majestät,
I stället för att röja det,
I jordisk skepnad döljer.
Jesu! Som Du,
Lär mig blifwa,
Mig upplifwa;
I Din hydda
Wärdes mig förborgad skydda.

8.
Du tyst och lydig böjer Dig,
Och gladt Din wilja gifwer sig
Inunder Fadrens wilja.
Från Englars härar lofsång går,
Men ingen stolthet Dig förmår
Från ödmjuk tystnad skilja.
Jesu! Som Du,
Lär mig blifwa,
Mig upplifwa;
Lär mig tiga,
Mig till willig lydnad wiga.

9.
Du är så fattig, naken, arm;
För Dig finns ej en boning warm,
Dig krubban måste hysa.
Men Du i denna wagga bragt
På skam all grannlåt, prål och prakt,
Med hwilken menskor lysa.
Jesu! Som Du,
Lär mig blifwa,
Mig upplifwa;
Lär försaka,
Werlden fly, ej se tillbaka.

10.
Här ligger Du föraktad, glömd;
Och i en wrå af werlden gömd
Du träla-skepnad tager.
Att tjena, ej att bli tjent, Du walt:
Din tjenst med smälek blir betalt, —
Du den dock gerna drager.
Jesu! Som Du,
Lär mig blifwa,
Mig upplifwa,
Att begära
Heldre hån, än lof och ära.

11.
Ett barn, som lider,Du wiszt är:
Min synd är den Dig gör beswär.
Det Dina tårar wisa.
Så tidigt Du, från barndom Din,
Med korset går i lydnad in.
Dig willigt låter risa.
Jesu! Som Du,
Lär mig blifwa,
Mig upplifwa,
Att jag nöjes,
Då jag under korset böjes.

12.
Förbundets Engel, Jesu kär!
Mig, fast jag hård som klippan är,
Böj till Din kärlek rena,
Allt uti Dig är älskanswärdt,
Du är den som min själ begärt:
Låt mig med Dig förena.
Jesu! hjelp Du;
Lär mig brinna,
Söta, finna,
Dig allena:a
Dig i hwarje tanke mena.

13.
Min Jesu! jag omfamnar Dig:
Kom tryck Din barnabild i mig,
Att jag Dig lik må wara.
låt mig som barn oskyldig gå,
Så skall jag wiszt Din himmel nå,
Dig redan här förklara;
Bida, Lida,
Du mig läre,
Jesu käre!
Att jag hamnar
Sist, der Dig jag ewigt famnar.