O huru vist och fullt af nåd
är dock, o Herre Gud, ditt råd,
att man och hustru skola bo
tillsamman uti Kristi tro
och dela ljuft och ledt alltid
i kärlek, trohet och i frid.
Du, milde Fader, hafver så
tillsammanfogat dessa två
att i ditt namn de varda ett
med lika kärlek, lika rätt,
och hvad dem än i världen sker,
skall ingen dem åtskilja mer.
Uti din fruktan äro de
hvarandra till välsignelse.
Den ena är den andras stöd
i samma lust, i samma nöd,
och sorg förmildras, fröjd är hel,
när båda hafva lika del.
Och som de båda lika ärft
den nåd oss Herren Krist förvärft,
så skola de i tron också
hvarandra städse föregå
och uti tålamod och hopp
hvarandra kärligt rätta opp.
Som grenar af det gröna träd,
må växa opp en ädel säd
af goda barn i deras hem,
i deras mödor glädja dem
och fostras för Guds rike opp
till deras ålders tröst och hopp.
Den snöda lusta snart förgår,
den bittra ånger återstår,
men uti fromma makars hus
är Herrens frid och Herrens ljus;
där endast finns den rikedom,
som aldrig lämnar själen tom.
Pris vare dig, vår Fader kär,
som oss så rikt välsignat här
med all din kärlek, att vi så
uti vår kärlek helgas må
och hand i hand få vandra sist
till evig ro hos Herren Krist!
