Ole Bull

Ur Nyare Freja, tryckt i Nyare Freja 1838, n:r 8 (4 Dec. 1838)
På Wikipedia finns en artikel om Ole Bull. Om Ole Bulls stockholmskonserter i Svenska teatern.

Ole Bull.

Den som erinrar sig hur, vid Ole Bulls ankomst till Sverige, Dagligt Allehanda med de mest passionerade uttryck uppmanade honom att låta de »betänkligheter, som härledde sig från en god sons saknad, vika för ett helt Brödrafolks enhälliga önskan», ett Brödrafolk, som Dagl. Alleh. förmente, borde »djupast sentera det Nordiskt manliga och friska, men tillika poetiska, ljufva, till själens innersta gående» i hans spel, och vidare samma tidnings recension öfver samma konstnär, helt och hållet öfverändakastande den förra exklamationen; hur nu som bäst dess Korrespondent i Köpenhamn »stiftar uppror mot Herr Bull och hela hans anhang», måste af detta, om ej af annat, förnimma hur förgängligt allt är under solen. Allehanda-Korrespondenten säger: att Ole Bull »narrat tidningarne» och att vidare tidningarne i sin ordning narrat Publiken.» Att tidningarne narrat Publiken, är en sanning; men att Ole Bull narrat tidningarne, är rent af ogrundadt, och hvem som gjort det, skola vi i korthet söka visa.

Jules Janin, Frankrikes Jean Paul, en af medarbetarne i Journal des debats är född i staden S:t Etienne. En större olyckshändelse, vare sig af eld eller någon annan orsak, hade öfvergått nämde stad. Jules Janin, som uppbjöd alla sina krafter för att bispringa sin födelseort, sökte förmå Paganini, som då befann sig i Paris, till att biträda vid en konsert, som skulle gifvas för dem i S:t Etienne, som hade lidit största skadan, men allt förgäfves. Detta uppretade Jules Janin. Han svor Paqanini ett evigt hat; slungade mot honom den ena hämdens stråle efter den andra; utspred om honom de svartaste saker. Att lyckas deruti var så mycket lättare, som Paganini redan för sin girighet och usla småaktighet hade åsamkat sig det största hat. Men Jules Janin ville äfven störta hans konstnärsvärde. Detta var icke så lätt, men inga medel sparades dertill. På en resa till Baden träffade Jules Janin Ole Bull, som då befann sig i klena omständigheter och for emellan byarne och gaf soiréer utan särdeles framgång. Jules Janin fann att Ole Bull hade geni, och kände dessutom ganska väl, att en charlatan med geni lättare än ett geni, som icke är charlatan, kan göra lycka här i verlden. Han visade således vägen åt Ole Bull, i det han åtog sig att bevinga hans rykte. Jules Janin förkunnar hastigt för verlden att Paganini funnit sin like, ja sin mästare. Man öfversätter på alla språk den vidtbekanta kritikerns exklamationer, hvilka af hela verlden mottages som Orakelsvar. Ryktet, på hvad sätt det än öfverdrifves, ilar med förökad fart från land till land, från stad till stad, förbländar icke allenast hopen, utan gör äfven konstnärer och konstdomare yra i hufvudet. Ole Bull fullföljer emellertid rastlöst sin förelagda bana; imiterar, så mycket i hans förmåga står, Paganini, och lyckas fullkomligt i ett, nemligen deruti att han blir lika girig, lika småaktig som han. Man finner således, att en tidning narrat de öfriga tidningarne; ty Journal des Debats har satt på dem en vaxnäsa, den Ole Bull likväl ej underlåtit att småningom upplösa. Lik snölavinen har han framgått öfverallt, sopat med sig allt hvad som legat i hans väg, men lemnat efter sig tomhet och köld. Snart slår han väl ner i någon fredlig dal, bortskymd för verlden. Dock, hvad gör det? Ole Bull kan skratta åt hela verlden; ty han är rik. Klangen af penningen är ej mindre behaglig än klangen af de så väl betalta violerna. Hvad betyder således för honom verldens njugga lof, när han kan lefva öfverflödigt — om också på sitt ryktes bekostnad?

—e.