Om jag ej hafver dig,
min Jesu, städs när mig,
hvarthän skall jag mig vända,
hvem skall mig hjälpen sända,
när syndens ångst mig väcker
och döden mig förskräcker?
Ty utan dig är jag
förlorad, arm och svag.
Mig kropp och själ försmäkta,
af onda sår betäckta
mig synden helt förkrossar
och ingen mig förlossar.
Men när jag hafver dig,
min tröst evinnerlig,
mig intet mera felar:
du mina brister helar,
du frälsar mig ur nöden,
du väcker mig af döden.
I tron vill jag alltså
till dig, min Jesus, gå.
Till dig vill jag mig sluta,
du skall mig ej förskjuta;
din kärlek skall dig tvinga
att skåda till mig, ringa.
Jag hör din milda röst:
Var, dotter, vid god tröst;
din tro dig hafver helat.
O Jesu, du, som delat
din tröst och hjälp åt arma,
dig öfver oss förbarma!
