Nu är julafton inne
I samma forngestalt:
Vi stånd på torget finne
Med krims-krams öfverallt.
Der trängas barn och makar
Och pack och hedersmän —
Så går man in och smakar
På Svenssons brygd igen.
De arma fyrkar löpa
Sin kos i dag galant:
Man måste julklapp köpa
Åt vän och anförvandt.
Vid hvad skall man sig fästa?
Här fins af tusen slag . . .
»Välj, menska, välj det bästa!»
Är lösen för i dag.
»Min herre skall det vara?»
Man hör, hvart man går fram.
Jul-kultingar så rara
Har pepparkaks-madam.
Men, ack, min tro är skakad,
Fast jag ej tror på skrock:
Ser jag en sugga bakad,
Ser jag trichiner ock.
Bland grupper uti lera
Ses Bonaparte i frack,
Och hjelten på Caprera,
Kineser och kossack.
Här säljs en hel teater,
Här profvas sax och knif,
En köper tennsoldater,
En ann' lokomotiv.
Här profvar virtuosen
Trumpetens skära drill . . .
Ur vägen för matrosen!
Hans skuta gira vill.
Han Bacchi safter prisat,
Och logga värdt ej är:
Kompassen har missvisat.
Och krogen hölls för kär.
Jag såg en gosse svinga
Sitt svärd med lust och mod.
Jag tänkte: «Pys, din klinga
Kan en gång blifva god!
Vår tid bör ej försumma
Ge akt på våld och svek:
Skarpskytt-mumdur och trumma
Är barnets bästa lek!»
Men mängden går och tittar
Och ingen handel gör.
Man ingen styfver hittar
Kanske att köpa för.
Af hvem kan det förvållna
Hfems fel är det till slut?
Jo, «ondt och godt skall hållas»
Det vet man ju förut.
Den mesta rariteten
Är konfektyr och snut.
Vårt torg, mot vanligheten,
Ser just spendersamt ut.
Och lif och pulsar skena,
Allt jublar, gläds och ler. Sankt Niklas' torn allena
Ser tankfullt på oss ner.
Dess tankar får ni leta
Och hittar ej en smul.
Ni förr kanske vill veta
Hvad jag har köpt till jul.
Det kan ha sina grunder,
Om ni sagt det förut;
Men nu jag har ej stunder . . .
Och nu är visan slut.
