På balen
| ← Wid min systers graf |
|
Äktenskaplig kärlek → |
På balen.
Wäl femti unga tärnor,
Med kransar utan tal,
De swängs om i danser
Nu i min egen sal.
Min hustru dansar äfwen,
Den sälla menskan der,
Men jag står tyst och gapar
Och hafwer tråkigt här.
Alltsammans jag betalar
Helt ensam ju ändå,
O, finge jag för pengar
Det sällskapet att gå.
Hon kunde gerna följa
Min trogna hustru med,
Fast hon det icke anar,
Hon tjente mig dermed.
Men hon den bleka tärnan,
Som ses der ensam stå,
Hon kunde gerna stanna,
Då alla andra gå.
Hon kunde stanna ensam
Hos mig en liten stund,
Jag wille gerna skåda
I hennes hjertegrund.
Dess ögon stråla wackert,
Jag älskar detta sken,
Jag wille gerna sitta
Med henne helt allen.
Jag skulle tala wackert
Med denna bleka brud,
Jag öppnade dess hjerta
För sångens helga ljud.
Jag finge åter glädjas,
Jag sorgsne, ock engång,
Jag såg dess wäsen lifwas
Allt wid min warma sång.
Jag såge henne rodna,
Min bleka, sorgsna mö,
Jag såg wid mina toner
Kanske den ljufwa dö.
