På landet (Sehlstedt 1876)
| ← På jernvägen |
|
Hit och dit → |
På landet.
Om jag rådde om dig, lilla söta stuga,
Bäddad in bland lönn och doftande syrén!
Djupt jag skulle mig för fru Fortuna buga
Och i största hast mig etablera se'n.
Jag mig skulle nöja
Och ej längre flöja
Efter lyckans gunst på mina korta ben.
Här jag skulle bo, som uti Mamres lunder
Fordom lycklig bodde fader Abraham,
Englar kunde här få lika glada stunder
Om mitt bästa öl jag åt dem satte fram.
Här jag skulle larfva
Så min teg och harfva
Och gå sjelf i vall med mina får och lamm.
Ängen står i blom och bugar sig för vinden,
Hö, sju åtta skrindor fick jag här vid pass.
Bruna fålen står och tigger bröd vid grinden:
Han skall dra mitt hö, och sjelf jag kör mitt lass
Här har skogen orrar,
Gäddor och abborrar
Tumla om i skuggan af den gröna vass.
Roligt är att se hur hönsen gå och plocka,
Se hur stolta tuppen flyger upp och gal.
Der två kossor ser jag frodiga och tjocka:
För min ladugård är det ett lagom tal.
Blott hvad som är nödigt,
Intet öfverflödigt
Finnas får hos mig i uthus eller sal.
Här jag skulle sitta mången qväll i skuggan,
Njuta Guds natur och njuta om igen,
Dricka hembrygdt öl och blossa rök ur snuggan,
Höra trastens sång och tjusas utaf den.
I en frid som denna
Djupt jag skulle kanna
Att naturn är gubbars allrabästa vän.
Om jag rådde om dig, lilla söta stuga,
Bäddad in bland lönn och doftande syren!
Djupt jag skulle mig för fru Fortuna buga
Och i största hast mig etablera sen.
Jag mig skulle nöja,
Aldrig mera flöja
Efter lyckans gunst på mina korta ben.
