Lärkan sin drill nu slår,
Jublar igen,
Allt i den unga vår
Glädes som den;
Rymden är ren och blå,
Solen strör gull uppå:
Vare din morgon så,
Phillis min vän!
Konstlös är fogelns sång,
Tjusar mig än;
Här bland små blommor mång'
Lyss jag till den.
Rosen på daggstänkt gren
Höjt sig mot solens sken:
Blomstre ock du så ren,
Phillis min vän!
Trygg öfver skogen flög
Dufvan igen;
Höken, som kring här smög,
Fångad är den:
Så den som stör din frid,
Må han förgås dervid;
Dig vare lyckan blid,
Phillis min vän!
