Pilten
| ← Norrlands-Blommor |
|
Bön → |
| Ur Norrlands-Blommor af --dt utgiven 1832 |
Pilten.
Cic.
En liten pilt jag fostrar opp,
En hjertans liten en:
Om lif han ger dock föga hopp,
Ty han är späd och klen.
Han kom till mig och talte så:
”Tag mig till fosterson!”
Jag sade: ”kom! Som andra små,
Du stammar ofvanfrån!”
Snart ville han, fast späd och svag,
Ur hyddan draga nu
Till kamp och lek — då sade jag:
”Du är för svag ännu;
Afbida styrkans mogna år,
Väx opp, blif stark som Thor!” —
”Då jag ej kraftig föda får,
Min far! hur blir jag stor?
Väl är det godt och skönt att se,
Naturen underbar,
Se månen mellan stjernor le
På himlen azurklar,
[ 2 ]
Och fjärlars dans i vårens dag
Och lundens blomsterstat:
Som Israels barn dock vämjes jag
Vid denna lösa mat.”
Men fast han nu sin vilja får
Och mera kraftig spis,
Jag har dock än ej funnit spår,
Att han blef mera vis.
Ty der som flärd och högmod är,
Han går med slipad dolk;
Sen får jag höra här och der,
Att han — gör narr af folk.
Dock är den pilt jag fostrar opp
Liksom naturen fri —
Men ger mig ännu föga hopp:
Hans namn är — Poesi.